Ett djup

Än en gång tycks denna klippa med ett kolsvart djup vila sig framför mina ögon.
Inte någon konkret sådan, utan den vilken abstrakt och utan ord berättar att jag kan falla.
Vem en person än skulle vända sig till för att fråga, skulle den andre inte kunna se det.
Kanske är det därför som en ensamhet tycks omvandlas till att synas mer på insidan.
Eftersom att ingen realistisk varelse kan se igenom en, trots att insidan skriker.
Vågar inte ta ett språng i hopp om att korsa ovanför, utan hukar sig ned med huvudet i knäna.

--
"Jag såg precis i min spegelbild att jag blivit på tok för smal.
Det gör mig rädd."

--

Sent igår kväll innan jag skulle gå till sängs var det ovan skrivna det enda som
kunde fyllas in i min orangea dagbok. Efteråt tog det slut.
På ett vis verkar man kunna känna i överkroppen då vikten minskat.
På exakt vilket vis kan inte beskrivas i ord... bara att ingenting tynger emot?
Som ett pappersark vilket blivit en aning blötlagt med ett par stänk, mjukat upp i formen.
Så himmelskt, på samma gång så pass fastklamrande i ens ryggrad.

Imorse vaknade jag upp och läste på mitt klotterbok som första sak att göra.

"ÄT MYCKET",

med två understrukna streck nedanför med min blodröda penselpenna ifrån Kreatima.
Det har, hade alltid varit en vana ifrån min sida. Att satt någonting fast på mitt huvud under kvällen,
skulle jag alltid skriva ned det för att inte tappa taget.
Eller lika gärna eftersom att all slags möjlig ängslan och oro kan
ha bleknat bort momentet jag öppnar upp mina ögon efter att ha vandrat i drömmar.
Tilliten till mig själv har aldrig läkt till fullo sedan jag hamnade i depressionen under högstadiet.
Skulle det vara meningen ifall jag kan byta sida från en dag till en annan.

Det enda jag vet är om min vikt börjar vackla...
har min kontroll börjat gå i överstyr för att snart eller senare kollapsa.
Och kanske är det därför det är så pass svårt att känna tillit till sig själv,
då någonting som har en god mening i sig ända ned i rötterna i slutändan vänder till det värre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0