pigment

En ännu inte färdigfylld resväska ligger väntandes på mitt golv,
fastän min väckarklocka imorgon kommer att ringa halv sex sitter jag fortfarande uppe.
Känner mig som om någon lagt mitt huvuds insida på eftervärme för att vara ärlig...
vilket dock inte är så konstigt då dagen varit produktiv i sig~

Från att exempelvis gå upp tidigt för att springa i skogen efter frukosten
till att slutligen efter allt slit och tårar äntligen ha fyllt i resterande för mitt
studielån för utlandsstudierna i höst...
i andra ord kommer mina axlar att upplevas som femton ton kilo lättare imorgon.

Att jag då kommer sitta på tåget till Göteborg får ses som en belöning i sig.
Ifall min äldre syster kommer finna att jag blivit magrare eller inte
efter att under den senaste tiden "plockat bort" återstår väl att se.
Upplever jag stress blåser hungern bort med vinden,
portionerna tycks genom mina ögon dra ut sig längs horisonten.
En ruta mörk choklad kan tabubeläggas en tisdagskväll, vilket inte är åt rätt riktning.
Men som sagt, man vet aldrig i förväg.

Huvudsaken är att en sak är borta ur vägen för mitt ömtåliga matförhållande.
Samtidigt som jag vandrade igår förbi programmet "Supersize vs Super Skinny"
kunde inte blicken göra något men att fastna vid teveskärmen,
där ett par ätstörda kvinnor skulle äta sina gamla favoriträtter.
Och en ton utav nostalgi tycktes svepas igenom bröstet på mig.


Vare sig jag hade förträngt eller helt enkelt endast glömt bort
just denna tanken kunde jag inte sätta mitt finger på.
Skillnaden emellan förr och under denna stund som jag skriver är inte som svart vänt emot vitt.
Det är rättare sagt som ett pappersark vilket man vridit och knöglat lite på.
Ena sidan den andra sidans fullkomliga motsats färg- och tonmässigt.