pigment

Jag lever och är vid liv~
Det har varit en aning svårt att uppdatera då det inte funnits någon
som helst internetuppkoppling på landstället, haha... men än en gång är jag här igen.

Ibland behöver nog vem som helst en paus ifrån allting, att bara vara.
Troligen i synnerhet nödvändigt för mig då allting kommer att ta en helt ny vända om endast två månader,
då jag i ett halvår flyttar till andra jordklotet för att studera.
Först målet att långsamt, men säkert
få mitt förhållande till maten i ren allmänhet att bli allt mindre komplicerad.
Sedan sätta alla de samlade pusselbitarna ihop för att fylla ihop de tomma luckorna,
vad som fattats i mitt liv, vad som min hittills rätt helvetiska samvaro blockerat vyn till.
Från att sitta instängd inne i ett värmerum mot min ångest, till att se världen.

Behöver andas ut för att bli säker nog i mig själv för att inte riskera att åter falla ned
i ett sådant där svart stup då det inte längre finns någonting att gripa tag i.
Så under den senaste återstående tiden har jag att gjort mitt bästa
i att unna mig själv, lära mig själv det som jag aldrig tyckts ha tid med, haft möjlighet till.
Sätta upp håret i alla möjliga slags uppsättningar, prova på naturliga ansiktsmasker.
Till att träna yoga och lära mig själv att laga mat, vilket jag inte haft tillåtelsen till förut.

De viktiga är att man gör någonting annat än endast lägger fokusen på spegelbildens människa,
ger ett försök till att visa att man faktiskt kan göra någonting annat än att dra in på ting.

Som en sådan där människa som halvt som halvt fasar inför somrarna(hur udda det än må vara),
känns det som om hela reseplanerandet hållit min balans uppe och gåendes.
För hur en än må vrida och vända på sammanhanget, finns det alltid någonting att träna på.
Du skall klara dig själv på egen hand nu, lär dig att laga minst tjugo maträtter utan recept.
Du kommer att umgås med alla slags möjliga människor, lär dig för fasiken dig själv att fika.

Plötsligt känns inte sommaren som ett enda ekande utrymme,
eftersom att den omvandlats till trappstegen ifrån en tillvaro till en annan.
Längs ångesten som blossar upp inuti mitt sinne momentet någon kommer och
föreslår att vi skall ta en fika, får det bitas ihop och visas ett leende.
Dags att brottas itu med det som upplevs som svårt nu medan tiden finns,
innan alla tankar snart kommer att behöva riktas mot andra ting.