En liten "svart" lista

Har efter ett litet önskemål tänkt lägga upp hur det hela med min lilla "svarta" lista fungerar,
då det ändå varit en tid sedan jag uppdaterat den i allmänhet.

Ett tag sedan jag börjat vänja mig med min behandling vilken började för två år sedan,
hörde det till att börja öva på "förbjudna" livsmedel...
vilket praktiskt taget är de saker och ting som tar emot att stoppa i sig.
Alla är vi olika, för vissa människor behöver det endast handla om snabbmat,
medan tanken på vitt bröd, ost, kan jämföras med pesten för andra.

Alla är vi individer, olika människor med egna kryss på kartan.
Vilket dessutom var orsaken till att jag under min första dag på ätstörningskliniken
självmant fick skriva upp en lista med allting som
sammanfattade en negativ laddningen genom mina linser.
Sedan fanns det inget steg att ta tillbaka och möjlighet att ångra sig.
Förr eller senare skulle jag vara tvungen att kryssa av dem,
flera gånger dessutom då det blir mindre laddat för var gång en övar.

Låt oss tänka detta som ett scenario då man måste dricka en dryck som i
ens ögon på alla sätt och vis ser giftig ut.
Hur man än tänker och vrider på det, skriker magkänslan näst intill paniskt
att du kommer att dö strax efter att du druckit och svalt ned det.

-"Gör det inte", "Gör det för guds skull inte, människa"-

... medan det efteråt visar sig att ingenting har skett, ingen skillnad alls.

--

Under mitt första övningstillfälle på McDonalds velade jag framför menyn i en kvart.
Då vi väl satt oss ned ville fingrarna inte ens röra vid något,
i synnerhet inte pommes fritten då dessa i mina ögon praktiskt taget var fatala.
För var tugga medföljde även tio klunkar utan vatten som skulle
skölja bort all möjlig konsistens som biten kunde efterlämna sig.
Vi satt där tillsammans i näst intill en timme innan vi gick därifrån.
Halva portionen återstod.

Från att ha gråtit utan stopp under all denna tid, hade alla ljud försvunnit ifrån mina läppar.
Utan ord satt kunde jag endast stirra ut i intet med den där uppgivna blicken
medan folket omkring mig satt och väntade i väntsalen hos psykiatrin.
Det fanns ingenting att göra, inga ansträngningar att tjäna på.
Jag skulle dö, hade svalt giftet och hade endast det sista andetaget att vänta på.

Med de återstående fem minuterna innan samtalet skulle börja,
förde benen mig bakom den låsta dörren på patienttoaletten.
På samma gång som fingertopparna stödde sig emot den uppfällda sitsen
fanns endast den där brisen utav hopplöshet närvarande.

"Hemska människa. Denna så hemska människa..."

Jag led av en stark kräkfobi, mer än någonting annat.
Skulle jag lyckas genomföra den handlingen skulle jag vara fast i en annan pärs.
Ändå stoppade jag in mina darrande utsträckta fingrar in mot svalget...
vilket visade sig vara utan någon som helst framgång. Kroppen ville inte.
Istället kunde jag endast luta mitt huvud emot väggen och låta tårarna rinna.

--

--

De flesta patienterna hade som malla att öva på tre stycken laddade livsmedel i veckan,
och vilka det skulle vara under en vecka, under vilka dagar,
bestämdes oftast tillsammans med behandlaren eftersom att alternativen förmodligen
utan svårigheter kan lamslå den med sina tvång.
Det är troligen ganska enkelt hänt att man attraheras till de som sammanfattar minst ångest.
Dock fanns det dessa som började med det "farligaste" som en metod.
Klarar man av det värsta tänkbara,
borde väl de mindre sakerna inte vara alltför farliga heller, helt enkelt.

Själv var jag inte rak i ryggen, haha.
Två stycken övningar i veckan var en utmaning att tackla i sig för min del.
Det viktigaste är att på samma gång som man inte ställer alltför höga krav på sig själv,
att det ändå skall kännas och ta emot.
Istället för att vandra runt och gräma i cirklar, ta den direkta ögonkontakten.
För var gång som du upplever ångest och vandrar i dess motvind,
lär du även dig själv att tackla den mer bit för bit(även fast det kan ta en väldigt lång tid).
Praktiskt taget som hur träningsvärk för vissa kan medföra ett litet gott samvete.


Orsaken till varför den lilla "svarta" listan inneburit en sådan stor betydelse för min del är...
att man kommer ut, utforskar smaker som kan få en känna sötman av nostalgi.
Det är en väldigt stor skillnad emellan att sitta och äta två smörgåsar och ett äpple
på en ätstörningsklinik och att sitta på ett mysigt fik med någonting utöver det normala.

Självfallet satt jag där med tårarna i ögonen över en smulpaj i åtminstone ett halvår,
men enbart faktumet att sitta där omgiven bland alla möjliga slags människor sken upp.
Saker som jag under de senaste åren endast sett på med ögonen
var jag plötsligt tillsagd att äta. Det var inte mitt eget "felaktiga" beslut.

Min rekommendation är att börja med tre utmaningar i veckan.
Under mitt matschema som jag hade under denna tid,
byttes helt enkelt enkelt ett av dagens sex måltider ut till en övning.
Kan för vissa förmodligen låta som orealistiskt,
men för att ens ha någon effekt skall det kännas.
Tänk ångesten som träningsverk, du har arbetat hårt med ditt sinne emot dina tvång.

[Fastän det för min del inte längre är tvunget till att öva fyra gånger i veckan,
håller jag mig ändå till det utav egen beslutsamhet då det fortfarande finns lite "stötar".
Dels för att inte falla tillbaka till mina gamla ätvanor(enkelt hänt, dessvärre),
dels för att det är en trygghet att veta att ingenting illa sker.]


Ta exempelvis en glass på eftermiddagen.
Enligt min behandling skulle den omfatta antingen
- en mjukglass med strössel
- em bägare med två stycken kulor gräddglass(sorbet är icke-icke)
- en GB-glass med en liten Mer

Om lösgodis, tänk 100 gram. Om choklad, tänk 50 gram.
Drar du till med en pizza, dela den tillsammans med en nära vän och ta halva.
Det är för det bästa att vara bestämd med mängden då det annars troligen
kommer att sluta upp med att gränserna tänjs på alltför mycket.
Mindre tankar, på detta vis skall det vara. Helt enkelt.


I början kan det vara alltför överansträngande för att ens kunna känna uppskattning och njutning.
Men. Längs tiden och desto mindre ångestens styrka blir,
desto mer kommer du att inse att även det tabubelagda kan medföra njutning.
Det är okej, du är inte en hemsk människa enbart för att du råkar finna tycke för
en kladdkaka då denna inte innehåller någon frukt i allmänhet.
Slutligen återfinner du charmen i att kunna sitta ute och fika tillsammans med andra.
Som min behandlare brukade säga:

"Vem på stan säger att ´Ska vi gå och ta en frukt´"


Kommentarer
Postat av: tesa

har du klarat allt på din svarta lista?

om inte, vad har du kvar?

fyller du på den hela tiden eller gjorde du en en gång?

Vad har varit jobbigaste på listan och varför?

Har du klarat allt på första försöket eller har du "avbrutit" ett försök?

Måste det vara ngt "onyttigt" fikaaktigt eller snabbmat, samt motsvara ett mellanmål energimässigt, eller skulle det kunna vara tex gurka (om du hade tyckt det var en utmaning vill säga)?



Vilken är din favoriträtt?

Favoritglass?

Favoritgodis?

Favoritsnacks?

Favoritsnabbmat?

Favoritfrukt?

Favoritbakverk?

Favorit dryck?

Favoritefterrätt

Favoritförrätt?

Favoritfrukost?



kram

2011-07-16 @ 22:30:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0