En trygghet
Momentet jag vaknade upp till det "harmoniska" ljudet kommandes ifrån min väckarklocka,
slog det mig. Under förmiddagen jag satt i universitetsbiblioteket och räknade
förbigående pappersmuggar med kaffe inuti, tycktes fokusen slätas ut med ytan.
Det gick inte att utföra någonting alls. Det fungerade helt enkelt inte.
Orsaken till att en bokad tid hos ungdomsmottagningen kunde
få mig så pass disträ kunde jag dock inte sätta punkten på.
Vare sig det handlade om att jag inte hade inte satt ned min fot där inne sedan
psykologen skickat mig vidare med en remis i handen för ett par år sedan.
Eller ifall det kretsade kring faktumet att jag kunde drabbas utav en
förlust på ord och inte kunna öppna munnen i över huvudtaget.
Det senare alternativet hade redan skett då jag skulle boka tiden
och personen som svarade visade sig att vara en man.
Skulle någon människa kunna svara på funderingarna som jag burit på under år
utav tid, skulle väl den ändå befinna sig där utav alla ställen.
Vad jag var där för, var för att kunna få svar på ängslan som långsamt
klöst sönder mitt bakhuvud under en väldigt lång tid.
Plötsligt hade jag sagt ut dessa ting som jag aldrig vågat yttra i någons närhet.
Exakt som min neuropsykiatriska diagnos, dock mycket mer tabubelagt
att mitt sinne abstrakt skrek vad jag hade gjort.
visade jag med händerna cirkulerande kring mitt huvud.
Huvudet nickade.
Kvinnan som satt i sin datorstol såg mig rakt in i ögonen.
vilket jag innerst inne visste att jag för det mesta inte varit.
Exakt som det tomma pappersarket och det becksvarta kalligrafibläcket
skulle det senare alltid täcka över samvaron på all bekostnad.
Och på sätt och vis var det helt annorlunda att tala tillsammans med den här människan
än alla dessa antal utav psykologer som jag kastat iväg min tid hos.
Eftersom att en annan person avbokat tiden efter, satt vi över tiden.
Och under det momentet insåg jag hur ett enkelt uttryck med praktiskt taget
samma ord om igen kunde ha en allt större inverkan än en variation utav psykologer.
För av allting, så är nog förmodligen en människa säker i sig själv
det mest attraktivaste attributet utav dem alla.
slog det mig. Under förmiddagen jag satt i universitetsbiblioteket och räknade
förbigående pappersmuggar med kaffe inuti, tycktes fokusen slätas ut med ytan.
Det gick inte att utföra någonting alls. Det fungerade helt enkelt inte.
Orsaken till att en bokad tid hos ungdomsmottagningen kunde
få mig så pass disträ kunde jag dock inte sätta punkten på.
Vare sig det handlade om att jag inte hade inte satt ned min fot där inne sedan
psykologen skickat mig vidare med en remis i handen för ett par år sedan.
Eller ifall det kretsade kring faktumet att jag kunde drabbas utav en
förlust på ord och inte kunna öppna munnen i över huvudtaget.
Det senare alternativet hade redan skett då jag skulle boka tiden
och personen som svarade visade sig att vara en man.
Skulle någon människa kunna svara på funderingarna som jag burit på under år
utav tid, skulle väl den ändå befinna sig där utav alla ställen.
--
Då jag och kvinnan väl satt där i samma rum, såg jag på hennes minspel att hon inte
direkt snappat upp vad jag behövde stöd för.
"Så du är här för..."
"L-låt mig förklara bara. För det första visste jag inte direkt hur jag skulle formulera mig själv,
och när människan på den andra sidan luren visade sig att vara en man
blev det bara kaos inuti mitt huvud...(etc)"
Då jag och kvinnan väl satt där i samma rum, såg jag på hennes minspel att hon inte
direkt snappat upp vad jag behövde stöd för.
"Så du är här för..."
"L-låt mig förklara bara. För det första visste jag inte direkt hur jag skulle formulera mig själv,
och när människan på den andra sidan luren visade sig att vara en man
blev det bara kaos inuti mitt huvud...(etc)"
Vad jag var där för, var för att kunna få svar på ängslan som långsamt
klöst sönder mitt bakhuvud under en väldigt lång tid.
"Fastän jag är tjugoett år gammal, har jag aldrig känt mig sexuellt attraherad till någon människa,
just den där känslan av att bli varm i hela kroppen bara på en tanke.
Har aldrig lyckats med att onanera, kan inte ens få in mitt lillfinger.
Det första och sista tillfället jag skulle bära en tampong, slutade det med att jag
stod i en halvtimme gråtandes i badrummet medan jag smärtsamt försökte dra ut den.
Så vad är det för något fel på mig..."
just den där känslan av att bli varm i hela kroppen bara på en tanke.
Har aldrig lyckats med att onanera, kan inte ens få in mitt lillfinger.
Det första och sista tillfället jag skulle bära en tampong, slutade det med att jag
stod i en halvtimme gråtandes i badrummet medan jag smärtsamt försökte dra ut den.
Så vad är det för något fel på mig..."
Plötsligt hade jag sagt ut dessa ting som jag aldrig vågat yttra i någons närhet.
Exakt som min neuropsykiatriska diagnos, dock mycket mer tabubelagt
att mitt sinne abstrakt skrek vad jag hade gjort.
"Har du någonsin haft känslor för någon människa i överhuvudtaget?"
"Självklart, dock här uppe",
"Självklart, dock här uppe",
visade jag med händerna cirkulerande kring mitt huvud.
"Just att jag blir nervös, känner hur hjärtat kan slå så otroligt snabbt...
men aldrig att kroppen "reagerat", så som vissa människor kan skriva
att de gör då de ser någon särskild människa.
Är det för att jag varit deprimerad och haft ätstörningar under den större delen utav min
pubertet, eller är jag asexuell längs min diagnos...?"
"Att du varit deprimerad kan ha påverat det hela finns det inte någon dokumentation över.
Dock kan asexualitet räknas som ett symptom till din diagnos.
Men du kan känna känslor till andra människor?"
men aldrig att kroppen "reagerat", så som vissa människor kan skriva
att de gör då de ser någon särskild människa.
Är det för att jag varit deprimerad och haft ätstörningar under den större delen utav min
pubertet, eller är jag asexuell längs min diagnos...?"
"Att du varit deprimerad kan ha påverat det hela finns det inte någon dokumentation över.
Dock kan asexualitet räknas som ett symptom till din diagnos.
Men du kan känna känslor till andra människor?"
Huvudet nickade.
"Nn"
"Vilket lika gärna kan ta form i att endast kroppen fungerar på detta sätt.
Det mentala finns där, dock att kroppen kanske inte alltid fungerar i en och samma takt.
Du vet människor brukar komma in med smärtor efter samlag?
Det är eftersom att deras kroppar inte varit redo vid den tidspunkten
och att de velat "ställa upp" för partnern i rädsla för att annars inte räcka till.
Man måste ge det hela tid.
Men du har ingen pojkvän, eller?"
"... har inte direkt varit så aktuellt då jag varit deprimerad och haft
ätstörning under flera år, vilket nästan dödade mig...
men det är just det. Det som de flesta upplevt har jag ännu att ta igen.
Det är som om allting är som en tickande klocka"
"Vilket lika gärna kan ta form i att endast kroppen fungerar på detta sätt.
Det mentala finns där, dock att kroppen kanske inte alltid fungerar i en och samma takt.
Du vet människor brukar komma in med smärtor efter samlag?
Det är eftersom att deras kroppar inte varit redo vid den tidspunkten
och att de velat "ställa upp" för partnern i rädsla för att annars inte räcka till.
Man måste ge det hela tid.
Men du har ingen pojkvän, eller?"
"... har inte direkt varit så aktuellt då jag varit deprimerad och haft
ätstörning under flera år, vilket nästan dödade mig...
men det är just det. Det som de flesta upplevt har jag ännu att ta igen.
Det är som om allting är som en tickande klocka"
Kvinnan som satt i sin datorstol såg mig rakt in i ögonen.
"De är faktiskt många som känner att det är på det viset.
Det är viktigt att också vara rättvis mot sig själv",
Det är viktigt att också vara rättvis mot sig själv",
vilket jag innerst inne visste att jag för det mesta inte varit.
Exakt som det tomma pappersarket och det becksvarta kalligrafibläcket
skulle det senare alltid täcka över samvaron på all bekostnad.
Och på sätt och vis var det helt annorlunda att tala tillsammans med den här människan
än alla dessa antal utav psykologer som jag kastat iväg min tid hos.
Eftersom att en annan person avbokat tiden efter, satt vi över tiden.
"Tänk vad mycket killar det finns där ute som skulle vilja ha dig som sin flickvän.
Ser du inte hur vacker du är?"
"Det är rätt så enkelt att ha komplex ifall man haft en ätstörning.
Sedan blir jag aldrig någonsin bra på bild"
"Och som om alla kändisarna skulle se bra ut ifall man tog bort all retuschering.
Längs mitt intryck utav dig, verkar du vara väldigt, väldigt klok och tänker efter.
Dessutom har du ett mycket större hjärta än så många som kommer in hit, må jag allt säga.
Du sitter och oroar dig över att såra andra människor,
medan du tycks glömma bort dig själv i allmänhet"
-"Glömma bort..."-
"Du måste börja att älska dig själv mer.
Det är först som man sannerligen älskar sig som man kan älska andra människor,
och längs det få kärlek tillbaka"
Ser du inte hur vacker du är?"
"Det är rätt så enkelt att ha komplex ifall man haft en ätstörning.
Sedan blir jag aldrig någonsin bra på bild"
"Och som om alla kändisarna skulle se bra ut ifall man tog bort all retuschering.
Längs mitt intryck utav dig, verkar du vara väldigt, väldigt klok och tänker efter.
Dessutom har du ett mycket större hjärta än så många som kommer in hit, må jag allt säga.
Du sitter och oroar dig över att såra andra människor,
medan du tycks glömma bort dig själv i allmänhet"
-"Glömma bort..."-
"Du måste börja att älska dig själv mer.
Det är först som man sannerligen älskar sig som man kan älska andra människor,
och längs det få kärlek tillbaka"
Och under det momentet insåg jag hur ett enkelt uttryck med praktiskt taget
samma ord om igen kunde ha en allt större inverkan än en variation utav psykologer.
För av allting, så är nog förmodligen en människa säker i sig själv
det mest attraktivaste attributet utav dem alla.
Kommentarer
Trackback
