En av alla ens svarta bitar

På morgonen vaknade jag innan klockan ännu slagit till.
Jag vände mig om igen, såg upp mot den klarblå himmeln
som sken in bakom och ovanför mitt huvud.
Mardrömmarna hade inte jagat mig omkull under natten,
men ändå kände jag mig som halvsovande.

---

---

"Hur är det med läsk egentligen?
Brukar du dricka det någon gång till fikat?"

"Huh...? Nej, jag har ju tagit latte(eftersom att téet inte var tillåtet)..."

"Men ingen läsk?"

"Du, latte är faktiskt vanligast att välja på fik...!"

Jag log, kunde inte hålla det ifrån mina läppar och ansikte.
Förnekelse, ett avvisande småskratt...
samtidigt som ett uns av panik började ta form inombords,
vaknade utifrån sitt kortvariga ide.
Jag ville inte. Jag ville, ville, ville inte.

"Jag tar inte fram min offensiv mot dig, självklart.
Men eftersom att jag kan döma på ditt kroppsspråk hur jobbigt detta blev,
så innebär det att du behöver öva på detta"

Svärdet var nere i marken och jag kände mig besegrad.
Det kändes svårt att se henne i ögonen.

"Vad är det som gör så att du inte tycker om läsken då?"

"J-just att det blir som ett enda äckligt lager på tänderna... kolsyran...",

dock fanns inte ryggraden för att först medge tanken över sockret också.
Tanken över vad en läsk innehöll...
men vad som gjorde mig som allra mest förfärad inombords var rädslan att gå tillbaka "dit".
Skulle jag längre fram kanske dricka läsk nästan var dag?
Skulle jag kanske tappa min egen kontroll vid en tidspunkt?
Jag ville inte bli äckligare än jag var... jag ville inte bli mer "förorenad" än nu...

Det var underligt att hur länge jag verkade ha gått en behandling,
så fanns alltid ett antal av dessa bitar kvar i mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0