En magnum
("Vilken skall jag ta, vilken skall jag ta...?")
Innerst inne avskydde jag att välja vad att ta under övningarna på mina "förbjudna" livsmedel.
Jag velade mig fram och tillbaka, om och om igen.
Välja mellan "pest" och "kolera"... det fanns alltid för- och nackdelar med var och en av dem.
Det gick inte att undvika kaloriundersökningen av dem jag velade emellan.
Sorgligt, men sant. Så fungerar jag fortfarande.
I slutändan blev det att mamma och jag köpt hem en magnum var
- Jag den nya sorten med tranbär i och, mamma den med hasselnötter.
"Men åh, har ni handlat glass?",
kom min syster in med från bakgrunden.
Mamma log tillbaka då hon vände sig om.
"Vill du ha en bit?"
Med ett leende till svars nickade hon och mamma frågade pappa detsamma.
"Nej, jag föredrar att hålla min form~!",
svarade han lättsamt tillbaka.
Nu var det tyst. Mamma såg på hans nu oskyldigt frågande ansiktsuttryck
medan jag själv satt och betraktade min rosaglänsande glasskartong.
Jag ville inte ha, jag ville inte ha den alls.
"Jag tycker att magnumglassar är så jäkla stora
- det är ju knappt så att man ens orkar pressa i sig en sådan"
- det är ju knappt så att man ens orkar pressa i sig en sådan"
Tystnaden var nu fulländad,
och mammas blick mot honom något mördande och fatal.
"Säg inte det där...! Nu får det räcka!"
"Uuh, vad då?"
-sniff-, -sniff-
"Hmm? Är du snuvig eller, Victoria?"
"Suck* Hon är ledsen förstås, L"
"Uuh, vad då?"
-sniff-, -sniff-
"Hmm? Är du snuvig eller, Victoria?"
"Suck* Hon är ledsen förstås, L"
--
--
--
Efter dryga tjugo minuter hade jag nästan tvingat i mig hela glassen motvilligt.
"Vänta, jag kan ta den där slutten du har kvar där, Victoria"
-BAM-
-BAM-
Det var min mammas knutnäve som slogs ned i bordet.
Kommentarer
Trackback
