Positiva och negativa tankar

"Jag tycker att vi skall välja den där "personlig intervju"-uppgiften i häftet idag!"


Ifall jag inte räknat fel, så var det min fjärde träff med coachen igår, fredags.
Samtidigt som vi lärt känna varandra en del nu,
så höll ändå min låga självkänsla och osäkerhet mig på tå.
Det var uppbyggt på det sättet att hon skulle vara där för mig,
och ändå höll jag koll på vardera ord som kom ut ur min mun.
Det var en funktion som jag ställt in mig på efter alla år,
för att jag inte skulle bli sårad åter.


Uppgiften kändes på ett sätt bara så rätt för min del
- jag älskade att få veta saker, samtidigt att få svara på dem.

Dock fanns ju också de frågorna som fick mig att känna en gnutta av ångest inombords...

"Okej, nämn tre saker som du tycker om och tre som du tycker mindre om med dig själv"

"... uuh..."
("Vad i hela friden skall jag säga...??")

Jag satt och skrattade något genant av att fokusera fullkomligt noll.
Positivt.. negativt, åh.

"Ja... det är en sak, som jag vet iallafall.
En som ärligt talat hamnar högst upp på dem båda listorna för min del..."

Med en nedlags penna i knät såg hon upp.

"Vilken är?"

"Envisheten"

"... varför?"

"Därför att envisheten har varit nära på att döda mig förr.
Det spelar ingen som helst roll ifall det är fullkomligt fel,
har jag bestämt mig för en sak, så skall det banne mig vara på det viset.
Jag är som en jäkla snorunge"

"Hnn..."

"Men åh andra sidan... så har den också räddat mig ibland med.
Just att har jag bestämt mig för en sak, så skall jag göra den.
Jag vill inte ge upp,
jag tänker inte låta någon rubba det åt mig~"

Det är konstigt hur en och samma sak kunde ha sådana
oppositionella funktioner på en och samma gång.
De gick längs vägen med mig, något hand i hand.

"Vad mer då?", log hon.

"Ooh",

blundade jag mina ögon,

"negativa, så är det att jag är långsynt.
Sedan min överstimulerade sensibilitet,
men den kan man ju inte direkt arbeta och anstränga mig bort..."

"Det fungerar bra~"

För en sekund så stannade jag till innan jag vände ut mot det vida, stora fönstret intill min rygg.
Vad höll jag på med?
Det här var inte likt mig,
att hålla på och öppna upp mina tankar så pass för en
människa som jag enbart känt i en dryg månad.

Hon frågade vad det fanns för fler positiva tankar att fylla den resterande listan med.
Jag ryckte på mina axlar med ett leende.
Det fanns inga fler sådana.
Inte vad jag var medveten om.

"Om du inte kommer på några fler, så får jag väl lägga till mina egna tankar om dig"

Med ett nickande, vandrade jag iväg mot toaletten
som visade sig ha en mörkare mysbelysning.
Jag tackade tystsamt för mig själv att det var ett "spegelvänligt" ljus,
så att jag inte behövde se mitt ansikte alltför tydligt.
Det fanns inga fler positiva saker, inga alls...

"Har du kommit på några ännu?"

"Nn-nn. Finns inga fler"

"Hm, då får väl jag skriva ned dem åt dig i så fall..."

Hon såg på mig och mitt hjärta slog hastigare i frågan om vad en annan
människa skulle ha för något möjligt positivt att ens säga om mig...

"... Du är rolig. Och dessutom väldigt smart tjej, för att inte säga mycket modig"

"Modig, modig... det är inte som om jag är så modig...(ahaha)"
(Jag som har en "god" dag, så länge jag inte gråter under den...")

"Jo, det tycker jag. Du går en behandling, du har dessutom börjat på universitetet..."

"Vilket sliter ut mig..."

"Just det. Du fortsätter ändå med det~!"

Två tysta, djupa andetag drog jag för mig själv.

"Jag läste i en av mina litteraturböcker om vad "mod" var för något igår.
Mod är inte att gå igenom livet utan några som helst svårigheter,
utan det är att ta sig fram i det, trots svårigheterna"

"Du kunde inte ha sagt det bättre. Och dessutom är du söt~!"


Ordet "söt", det trodde jag inte på.
Men flera av tingen gjorde mig iallafall något glad.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0