Ett hjärta

Idag åkte jag med min bildterapikurs på som en slags utflykt till en gammal barnby i Ekerö.
Allting var bättre än att sitta still i en kall lässal på universitetet,
men ändå så hade jag alltid funnit det otryggt på något sätt då man skulle långt ut.
Sitta under en timmes bussfärd ändå mot Skå vart jag aldrig varit förut...
till att se tomma fält stå så öde... jag hade aldrig varit i dess närhet.

De flestas reaktion på att vi för en gångs skull skulle måla,
var att de backade ett steg bakåt då vi fått reda på det någon vecka sedan.
Själv så kände jag att det nu var min tid att skina,
äntligen något som jag ville göra, som inte var av detsamma kraven...

men det blev så vridet på ett sätt.
Att få veta att de två meter långa pappersuppsättningarna inte var skydd,
utan att de var våra egna målningsfält, fick mig själv att stiga ett kliv baklänges.
Så stort, så otryggt... jag kunde ju inte fylla ut det allt - jag ville ha en kontroll.
Det var de som njöt, inte jag.
Folk skvätte med sina färger, smetade ut med kritor och kladd.
Skrattade och pratade högt med varandra, medan jag var så absorberad i vad jag höll på med.

Från att det skulle vara ett träd med ett människohjärta i tanken,
råkade det likna det romantiska hjärtat på tok för mycket att jag bara fyllde ut det mer och mer.
Till slut var det som om hjärtat löpte amok, att det brann.

("Hjärtcancer..."),

jag ville att det skulle vara blod.
Jag ville att det skulle lida, jag ville att det skulle gå sönder långsamt och säkert,
utan att det skulle bli ett enda stort kladd på pappersytan.
Till slut stod jag där fullkomligt tyst och enbart stirrade på verket i långa stunder.
Då jag väl vände mig om, hade folk nästintill täckt hela sina ytor med starka färger.
De skrattade och man kunde se hur de njöt av att bara smeta runt där.


Jag ville skrumpla ihop mitt hjärta



och allt det samman.

Kommentarer
Postat av: johanna

försökt strunta i hur de andra tog sig an uppgiften. du kan bara utgå ifrån dig själv, och det tycker jag du lyckades bra med i och med din bild som skulle spegla ett sårat hjärta. vackert...

2010-04-20 @ 20:45:55
URL: http://annanjohanna.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0