Mitt nemesis och jag, del 1

Min mobil ringde på laddningen.
Jag sprang tvärs igenom hallen och greppade den i sista sekund.

-klick-

"Hallå"

"Hej, det är Sofia! Vi skulle ju planera ikväll och bestämma. Du, skulle vi gå på yogan på söndag eller?"

"Äum, vi skulle väl det"

"Okej, men vad roligt det ska bli iallafall. Jag har ju aldrig provat hatha(en slags yoga). Ska bli kul att prova det~"

"Du, Sofia..."
("Kom igen Victoria, säg det!")
"Umm..."

"Mm, vadå"

"Ehh, du vet hur jag har som tre stycken saker att öva på varje vecka? Jo, min behandlare hade bestämt för McDonalds och jag undrar ifall vi skulle kunna äta det då när vi är tillsammans..."

Jag hatade till och med ordet av det hela, från M till S, jag hatade det allt. Jag hyser inga onda känslor om min behandlare, men det där var på kanten. Hur kunde hon få mig att äta det där? Det där? Det som jag vill ha allra minst av allting, det som alla sammankopplar med det "fula"?
Ifall jag skulle vara tvungen att pressa i mig en meny, då ville jag göra det med min syster för en gångs skull.
Hon hade själv varit underviktig förr, så hon skulle troligen förstå mer än de resterande familjemedlemmarna som fanns att erbjuda.
Det förra "försöket" hade ju iallafall inte gått bra.
Sitta där, mittemot min mamma, och gråta högljutt i en MDonalds-lokal så även vissa av småttingarna troligen vred sig om.

"Nej!!", skrikit "Ta bort den, ta bort den!!", "Jag vill inte ha...!!"...

Jag ville göra det med henne, ingen annan.
Hon skulle förstå.

"Men nä~, jag känner verkligen inte för McDonalds... jag skulle mycket hellre vilja ha någonting lätt som sushi innan ett yogapass"

Jaha. Fast vad fanns det att vara överraskad över egentligen?

Hon var min syster, den nyttige.
Den som åt mängder av nötter, gröt var dag, quinoa.
Hon, som tog aloe vera-shots var morgon och kväll.
Hon, som brukade ha en flaska Mivitotal eller någon slags fiskolja i kylskåpsdörren.

Men samtidigt så blev jag besviken. Så mycket som jag ville slippa det hela.
Även fast jag hatade min kropp så ville jag inte "förgifta" den mer, göra den fulare.

"..."

"Hallå?"

"....."

"Blev du besviken nu eller?"

"..." -klick-

Mina ord hade de alla tagit slut samtidigt som någonting ramlat ned i marken och gått i kras.

"Det får inte vara sant...!"



Allting skulle bara gå fel, så fort det skulle kretsa sig kring det här.
Djupt inombords så grät jag, både på in och utsidan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0