Bollen i ens hand
Jag vill vara kapabel att göra saker.
Bli flummigt full med min vän Sofia som ett par höga hippisar.
Åter igen vara kapabel att säga vad jag känner genom konst.
Hjälpa människor.
Jag vill leva livet.
Men en människa kommer ingen vart med det "omöjliga" tänkandet, utan
"bollen ligger i dina händer"
som min behandares ord.
Bli flummigt full med min vän Sofia som ett par höga hippisar.
Åter igen vara kapabel att säga vad jag känner genom konst.
Hjälpa människor.
Jag vill leva livet.
Men en människa kommer ingen vart med det "omöjliga" tänkandet, utan
"bollen ligger i dina händer"
som min behandares ord.
Förr har det hänt att folk försökt få mig att svälja tabletter, sådana som "lindrar" ens mentala smärta.
Men varför?
Varför egentligen pressa i sig "magiska" kemikalieblandningar, som bara gör dig till en "grå" person?
Att längs det få sina känslomässiga toppar rent ut sagt kapade?
Varken uttrycka en ren glädje eller en sannerligen utbrytande ilska, sorg, utan att vara likgiltig.
Med en rädsla för E-ämnen och tillsatser och plötsligt få lust att stoppa ned dragéer som till och med förändrar ens sätt att handla... jag tror nog inte det.
Jag vill inte vara en sådan människa, inte alls.
Jag vill att folket omkring mig ska tolka mig genom mitt sanna "jag" istället för något slags diffus, vara ett skal med ett innehåll.
---
En människa som frodas av känslor, den frodas även av liv.
En människa som är rädd är inte mindre värd, den har någonting den vill beskydda.
Jag är rädd, det medger jag. Troligen mer än de flesta.
Rädd, rädd för att göra fel än en gång, vilket egentligen är någonting helt naturligt.
Jag uttrycker på tok för mycket känslor istället för några få alls.
Folk säger att jag har färg, att jag inte är ett vandrande spöke.
---
En människa som frodas av känslor, den frodas även av liv.
En människa som är rädd är inte mindre värd, den har någonting den vill beskydda.
Jag är rädd, det medger jag. Troligen mer än de flesta.
Rädd, rädd för att göra fel än en gång, vilket egentligen är någonting helt naturligt.
Jag uttrycker på tok för mycket känslor istället för några få alls.
Folk säger att jag har färg, att jag inte är ett vandrande spöke.
---
Igår då jag satt i Kungsträdgården med min syster för att öva på glass, så var det inte svårt att undiva den kontinuerligt stigande panikångesten.
"Visst, göd upp mig bara ännu mer förstås"
Precis som då jag led av kreativitetsbrist under bildlektionerna i skolan, så såg jag mig själv omkring, granskade omgivningen.
"Äter verkligen någon människa alls park i den här höstblåsten?"
Ett par ungdomar satt och slurpade i sig något smoothie/latteliknande...
en, två kvinnor vandrade runt med varsin liten mjukglass i hand...
och en helt vanlig, smal Östermalms-mellanålders satte sig på bänken ett snäpp ifrån oss.
Med en supersize-våffla.
Och en klick mjukglass täckt av regnbågsströssel - som endast den var större än hans utsträckta handflata!
Han satt där och nästan rent ut sagt slevade i sig den, medan jag själv satt och höll ut den lilla Sandwich-hörnan ut i luften.
"Patetiskt?"
Nej, svårt. Svårigheter att sträva emot.
Jag får försöka att intala mig själv.
Inte "Fan, vad pinsam jag är, patetisk" utan att jag är här.
Jag sitter i en position där jag har möjligheten
"Jag ska banne mig visa dem alla! Se mig bara när jag segrar!".
"Victoria betyder seger!"
Precis som i en depression så är det personen själv
som det hänger på när den befinner sig i någonting som en ätstörning.
Ingenting kommer serverat på ett silverfat.
Ingenting kostar pengar eller är gratis.
Man måste själv vara beredd att ge.
"Bollen ligger i dina händer"
"Patetiskt?"
Nej, svårt. Svårigheter att sträva emot.
Jag får försöka att intala mig själv.
Inte "Fan, vad pinsam jag är, patetisk" utan att jag är här.
Jag sitter i en position där jag har möjligheten
"Jag ska banne mig visa dem alla! Se mig bara när jag segrar!".
"Victoria betyder seger!"
Precis som i en depression så är det personen själv
som det hänger på när den befinner sig i någonting som en ätstörning.
Ingenting kommer serverat på ett silverfat.
Ingenting kostar pengar eller är gratis.
Man måste själv vara beredd att ge.
"Bollen ligger i dina händer"
Kommentarer
Postat av: A
Det är det som är det svåra, att bollen ligger i ens egna händer och att det inte räcker med andras hjälp, man måste också själv ta steget in på rätt bana. Vore enklare om nån annan kunde göra det åt en...
Kram!
Trackback
