En äldre syn på saken, del 4

"Uuugh, vad mätt jag är~"

"Du, jag måste gå på toan..."

"Äum, jaha..."

Hon vandrade iväg emot toaletten med mig lämnad, tyst i bakgrunden.
Jag visste vad hon hade i tanken att göra.
Men vad var det meningen att jag skulle ha gjort?
Ha uppmanat och bett henne
"Var snäll och inte spy"?
Tiden gick, från två minuter, fyra minuter... sju minuter... och som vakt för våra väskor med påsar, så fanns inte möjligheten att slå henne följe.
Det enda som fanns var att dra en djup suck och luta mig tillbaka tills hon kom bakifrån min rygg.

"Är du klar att gå?"

---

---

"Du får komma ihåg att du är skyldig mig de där tjugo kronorna som jag lånade dig till pizzan"

"Men du... det är verkligen så lockande, jag kan inte hålla emot..."

"Vadå?"

"Att kräkas... det känns så lockande..."

"Jaha..."

"Men... om jag slipper betala tillbaka de där tjugo kronorna, så lovar jag att inte spy"

"Men nu får du fan ta och ge dig, "Agnes"!"

"M-men det är så svårt att hålla emot... jag klarar det nog inte..."

Vad i helvete höll hon på med egentligen.
Var hon ute efter att få mig att lacka ur totalt av vrede eller ville hon bara se hur långt hon kunde ta det hela.
En nästan så kallad utpressning, och på tal om det en helt lam sådan.

"... Okej. Om du är skyldig mig tio kronor då, är det okej?"

"Öhh, ehh... jag ska försöka..."(med en överdrivet agerad "klen" och mjäkig röst)

Seriöst.
Jag kunde inte fatta hur den människan kunde falla så ofantligt lågt.
Och kort därefter, så kunde jag knappast heller greppa varför jag ens gick med på något sådant, även fast det bara var till femtio procent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0