Kaos

Att jag stod där utanför salen i väntan på att de skulle släppa in, det var normalt.
Likaså att se mig omkring ifall någon av mina "rivaler" var en bekant.
Det var normalt.
Men att gradvis med tiden fokusera mig allt mer på de flestas människors lår...
vilka som var mindre... vilka som var minst.
Det var inte normalt.
Att stå och jämföra sig med var människa en ser inom sitt räckhåll,
som om fettet på kroppen skulle skymma svaren för en.
Jag hatade det allt.

Det var stressigt, mycket svårare än vad jag haft för de interaktiva proven på nätet.
Kanske var det pressen av allting som kom på en och samma gång.
Ordförståelsen, någonting som brukade vara på min goda sida
eftersom att jag hade språk att plocka orden ifrån, den fick mitt huvud att stå alldeles still.
40 ord under 15 dryga minuter, jag hann inte med.

Ifall jag hade haft lust att hoppa över de schemalagda förmiddagsmålet, så hade jag gjort det.
Men jag ville orka med allting, jag ville göra mitt bästa.

---

"Men kommer inte de andra att undra? Jag menar
"Vem fan är den där personen i vårat lunchrum som vi inte känner"?"

"Det är lugnt, det är bara D och jag idag"

Eftersom att Centrumet utan tvekan skulle ha varit fullsmockat av lunchätande provtagande, så kändes det smidigare att få äta en hämtsushi i lunchrummet på mammas jobb som råkade ligga i närheten.

D var mammas polska, kvinnliga kollega som hon alltid pratade om så trevlig.
När vi kom in i korridoren där toaletten låg, så låg hon där på soffan och tog en kort tupplur.

"Hej, D", vinkade mamma glatt till hennes och D for upp ur soffan med ett stort leende på läpparna.

"Den yngsta?"

"Ja, det är Victoria, den yngsta~"

("Hon... hon verkade ju trevlig...")
En knarrig svenska, det hade hon iallafall.

"Du, Irene, hon va ju inte sa smål"

("V-vänta... s-smål, sade hon smal... sade hon det... va, ahaha...")

Men jag försökte intala mig själv att det var ingenting, ingenting...

---

---

"...du, mamma, är inte de här sushibitarna ovanligt stora...?"

"Ja, jag tror nog det"

Jag ville inte ha dem isåfall. Jag ville inte röra dem.
I helvete heller att jag skulle äta MER än de normalt tio bitarna sushi som min behandling bestämt.
Det ekade inuti mitt huvud kontinuerligt utan någon som helst återvändå.

---

Matten som vi hade under eftermiddagen efter lunchtid gick faktiskt bra, flöt på.
Men sedan då det allt var slut och folket särmades omkring en på vägen ut... det var då orden kom tillbaka och satte sitt fäste på mitt huvud.
"T-ta bort, ta bort dem...!!"

Telefonen ringde när jag väl satt mig på roslagsbanan.

Jag skulle handla kiwi och det schemalagda lösgodiset till ikväll.
Tack, mamma. Du ber mig gå och handla min död.
Visst, jag stod framför Premiyum-godishyllan där godiset kostade 20 kronor hektot, men ändå.
För guds skull, räckte det inte nu?

---

"Nämen titta vem som är hemma, Sigge(hunden)~"

Hon travade fram förväntansfullt.

"Hur gick det?"

Var hon tvungen att fråga, tvungen att ens öppna munnen?
Jag hade verkligen inte orken att prata...

"Men hur är det? Du ser ju verkligen sliten ut..."

Jag fäste blicken uppåt och sedan nedåt medan jag knöt av mig skorna.

"Är det att du är ledsen på D?
Du får inte ta illa upp, det är så hon är...
uttrycker sig alltid så blott och är så impulsiv med sina handlingar...
Jag var tvungen att berätta hur det var ju eftersom att jag alltid kom sent
på mornarna förr då du bara fick bli skjutsad till kliniken"


[Fann bilden på deviantart.com~]

Så jag hade rätt trots allt.
Hon sade de orden trots allt.
Mitt huvud är ett enda stort kaos.



Kommentarer
Postat av: Pee

Va, är det rekommenderat bara 2-3 pass i veckan?

Hälften av världen övertränar ju isf.

Det är lite knivigt när man som gammal ätstörd med efterdyningar skall försöka anpassa sig i det där samhället där det tipsas om träning och kosthållning vart man än vänder sig.

"Normalt".

Ok, men vad är normalt då?

Ett par trivselkilon?

Hur skall man kunna förhålla sig naturligt och positivt till trivselkilon när resten av världen kämpar med att få bort dem?



Ok, det gäller att stålsätta sig igen, mao, sluta läsa magasin och sluta titta på folk.



Annars har jag en trevlig kväll, mannen i mitt liv åkte just iväg på annat så jag har hela kvällen til mitt förfogande.



Hur gick det på högskoleprovet?

Jag funderar på att skriva det nästa gång.

2009-10-24 @ 21:01:21
URL: http://a-dirty-pretty-thing.blogspot.com
Postat av: Don't mind me

Ah, okej. Tyckte att den bilden kändes lite som din stil. Men det ändrar ingenting - har ju sett tidigare verk av dig och du är utan tvekan talangfull!



Igår kväll såg jag på "Little miss sunshine" på TV och det var faktiskt den bästa film jag sett på länge. Gjorde du nåt trevligt igår eller idag?

2009-10-25 @ 20:44:37
URL: http://dontmindme.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0