pigment

Det är lite underligt.
igår, onsdags, så hade det släppt en del.
Det gjorde inte lika ont, jag kunde äta merutan lika mycket problem.

Kanske var det hela problemet med magen på grund av en ren stress.
Ansökan till universitetet i vår, ifall jag ens skulle få ha grönsaker på tallriken, renoveringen på hemmafronten, allting...

Men vad beredde detta på egentligen?
Var Mia Törnblom som ett äkta lyckopiller som smittade av sig?
Att sitta med ett skratt kunde få saker att lossna inom sig?
Så det var den inverkan människor menade att skratt hade på en.
Vem vet, kanske var det att jag gjorde klart min universitetsansökan under kvällen med, kanske inte.
Men jag var iallafall lite bättre och det var det som räknades.
Inte allt, men ändå en del.

Tänk att vara en människa som får de omkring sig att må bra.
Jag vill vara en sådan, men hur kan det vara möjligt när inte ens jag själv mår som idealet?
Att sitta och vela mellan två komplett olika första hands-val inom samma kategori, det drog ned mig.

15-poängare, det var min huvudsak för att jag skulle kunna få vara del av behandlingen samtidigt
innan jag skulle börja på allvar i höst.

Autism och autismspektrumet.
Barnkultur med inriktning på bildterapi.
Teoretiskt eller praktiskt.

Det var som en slags identitetskris som jag stod i.
Det ena valet, det var nu, medans det andra var som en slags dåtid, men fortfarande en del av mig.
Själv så satt jag inte i en position där jag kunde be andra att göra valet åt mig.

Jag faschinerades av autismspektrumet, verkligen.
Jag kunde på ett eller annat sätt se mig själv speglas i ämnet eftersom att jag väntade på svaret från min Asperger-utredning.
Det var någonting jag ville veta mer och mer om.

Bildterapin... det var min allra största dröm för ett år sedan.
Så som jag vandrade runt på högskolemässan där jag ifrågaställde nästan vart och vartenda stånd ifall de hade någon sådan utbildning.
"Jo, jag vill bli en bildterapeut för barn och jag undrar ifall ni har någon sådan utbildning"
Varken någon hade den.
Jag faschinerades av det hela, det var så djupt och speciellt.
.. innan jag slet bort min kreativitet med projektarbetet.
Att ha sådana krav på att göra gott ifrån mig och vara tvungen att sitta och måla och måla, minimum två timmar per dag - på tre målningar!
Det var ingenting roligt, jag slet sönder mig själv, hamnade i en undervikt och sedan så var den borta.
Lyckan. Det fanns ingen lycka och passion för att uttrycka sig estetiskt längre.