pigment

Jag vaknade tre utspridda gånger under natten.
Ögonen var röda när alarmklockan väl ringt.
Den var inte borta.
Den fanns fortfarande och var där. Stressen.

Usch, avsky de här såkallade perioderna, de tar all ens energi.

Hon frågade mig hur det var.


Det handlade om universitetet.
Om att kanske börja praktisera.
Att inte få ha grönsaker på tallriken eftersom att det hela framkallade tvång för mig.
Högskoleprovet... tid.
Det gjorde mig trött att bara räkna upp dem.


Det är en egenskap som jag inte favoriserar med mig själv - att inte ha abiliteten att rent ut sagt släppa taget.
Ord, lukter, personer, och sedan skolan.
Hur jag ägnade dagarna åt att studera och studera, knappt tid till någonting mer.
Mitt huvud består fortfarande av som ett inbyggt schema.
Vad måste jag göra idag, vad behöver jag få gjort den här veckan.

"Det är så att det sliter på mig, hur det blir i universitetet"

Hon lutade sig bakåt i stolen och flätade fingrarna.

"Varför oroa sig i onödan? Oro medför bara en större mängd stress.
Det är som en person sade, att vad är ens meningen genom att oroa sig,
framtiden kommer ju ändå att komma förr eller senare"

Hon hade så rätt.
Jag släppte ned mina händer avslappnat på mina knän och såg framåt.
Huvudsaken är iallafall att jag gör mitt bästa så kommer det troligen att klara sig.

---