pigment

Det märks då det är en dag då jag skall öva på någonting laddat, för då är jag desperat.
Ett sms efter ett annat skickas över till mamma med ifrågasättningar
ifall det verkligen är okej och normalt att göra dessa ting, samtidigt som jag är 20 år gammal.
Som yngre brydde jag mig inte ett uns, dessa dagar är det som om jag har svårt
att hålla greppet om verkligheten med ett återstående lillfinger...


Jag kunde känna att tankarna långt i förväg lutat sig emot att öva på en kanelbulle under torsdagen.
Smakmässigt föredrog jag att öva på fika, samtidigt som jag i självfallet inte endast kunde göra det.
För att inte säga att det kostade ganska mycket pengar.
Men det verkade som om Pressbyrån i alla fall skulle ha rätt så bra priser,
att det troligen ändå skulle vara okej.
Fast när jag väl handlat sitt fika efter att universitetsdagen tagit slut,
hamnade jag i ett annat faktum dock. Att jag skulle sitta på tåget på vägen hem.

Att äta på tåget... känns som att äta inför en publik.
Alla dessa människors ögon riktade mot en. Bit för bit, tugga för tugga.
I synnerhet de mer laddade tingen känns av.

Att sitta där med en kanelbulle och en liten latte...
plötsligt möts man utav ångesten i form av tanken


En kanelbulle, ohälsosamma ting.
Det känns som om alla vilka lägger märke till den
även skall döma den person som håller den i hand.
De små snöflingorna i form av pärlsocker faller ned på ens jacka, plötsligt flera stycken.
Och desto längre tiden vandrar, tycks de alltmer likna kryp vilka krälar uppåt ens huvud.
De är efter en, de är alla på sin väg.
"Förlåt mig, ty jag syndat."


För att lätta upp ting, så har i alla fall veckan på universitetet nått sitt slut.
Under gårdagen skrev jag färdigt mina papper till Blueberry(språkresebyrån),
vilka endast skall fyllas i med bläck, samt en sommarjobbsansökning.
De två sista tingen är troligen en majoritet av vad som tyngt ned mig som mest
utanför studierna, så det kanske kommer lätta upp lite stress från och med nu.

Fick belöna mig själv för att ha gjort mitt bästa
genom att åka in till stan och yoga på Söder på kvällen fastän jag inte ens orkade läsa en bok.
Innan ett sådant pass är man trött, efteråt finner man sig själv avslappnad. Stor skillnad.
Jag har på sistone blivit alltmer medveten om att belöna mig själv och
tänka att jag i alla fall gjort mitt bästa,
till skillnad från att trycka allt som ännu inte blivit fullgjort in i ansiktet.

Man har endast en kropp trots allt.
Och dessutom kan nog en säga att jag skadat min kropp som det är under de senaste åren.
Fastän jag aldrig befunnit mig i den bulimiska inriktningen
har de senaste två åren ändå bestått av dryga åtta lagade hål hos tandläkaren.
Känner man sig inte alltför bekväm i jeans, så tvinga inte dig själv till att bära dem då.
Tillåt dig själv att bära fina kjolar och strumpbyxor i all oändlighets olika slags mönster.
Näst intill allting kan anpassas till det bättre.
I slutändan är det alltid bäst att ha en mer vänlig attityd till sig själv
då ändå alla människor har sina fläckar, likaså solen.


Denna helg kommer jag nog främst försöka att unna mig själv lite tid.

Imorgon är det äntligen tid för att klippa mitt ack så långa hår hos frisören, älskvärt.
Sedan min tydligen ganska "obligatoriska" eftermiddag på ett av mina favoritfik
med ett av mina favoritsällskap, boken.

Och på söndag skall jag äntligen träffa min gamla vän S för att sitta på vårt stamfik,
där jag redan nu bestämt mig för att öva på kladdkaka~!

Får det nästan att låta som om jag bor och lever på fik, vilket i för sig inte alls stämmer.
Jag tar helt enkelt inte med hela mitt liv i bloggen, haha.
Men jag trivs dock i dessas omgivning då man kan sitta där
och betrakta alla slags mängder och typer av människor.
Olika slags människor på olika slags fik, vilket i sig är riktigt fyndigt då man unnar det en tanke.
Och på sätt och vis är det ju endast en god sak,
att jag äntligen tycks börja sammankoppla den självaste fik-upplevelsen
med mer positiva och varma ting, inte pest och pina i form av ångestupplevelser.

Kanske börjar ting lyfta upp sig när våren börjar låta sig slå ut i blom.
Lade märke till en kulle fylld med gulla blommor idag, vilken känns alldeles underbart~