Att tänka sig...

Denna dag har jag tillbringat utan tid på universitetet, som alla andra fredagar.
Vilket i sig är så. Otroligt skönt för vardera vecka.
Och min motivation för att sitta och öva upp mina kanji-kunskaper(kinesiska tecken)
har av en särskild orsak lärt sig att hålla sig uppe i skyn.
Detta på grund av faktumet att jag i höst nästan definitivt skall åka till Japan~!


Det verkar som om min mamma för den första gången var villig att lyssna på
vad jag ville säga och visa henne angående universitet och utlandsstudier,
och känslan av det fanns det ingen dylik till.
Som om jag för det första gången kände mig sannerligen bekräftad.
Det var när hon bad mig visa prisklasserna och de olika slags boendealternativen,
när hon bad mig visa CSN-lånsmängderna, som allting kändes så klart.

"I så fall måste du spara"
"De där pengarna som överförs varje månad till ditt bankkonto skall läggas undan"

Men jag kunde märka att det inte var med fullkomlig optimism som hon sade detta.
Och idag då vi pratade smått om det vid frukosten,
yttrades orden om att hon skulle vara väldigt nervös och orolig för mig.

"... men det som skulle oroa mig mest av allting, det skulle vara ifall du började må dåligt igen.
Att du skulle vara ensam där och sedan äta allt mindre.
Du får inte gå tillbaka till det där beteendet igen, Victoria"

"Självklart inte... jag känner bara att det skulle vara väldigt viktigt för mig att åka dit.
En gång i livet, och sedan så är det enklare att sannerligen finna sig själv
då det inte finns saker som influerar ens beslut och val..."

På sätt och vis handlar det som att bli självständig och inse att
man inte alltid kommer att ha en axel att luta på.
Precis som att det är enklare att prata med äldre och yngre än just sin exakta ålder,
finner jag det enklare att tala med utlänningar än svenskar.
Och det eftersom att du annars utav automatik korsas av tanken att

"det är alltså så här som jag skall vara, som människan framför mig".

Den enskilda känslan av att inte ha detta på sina två axlar...
att under överlevnadsinstikt få insikt om
"vad är det som passar mig bäst?", "vad kan jag anpassa mig enklast till?".
Allting för att längs det hela få en insikt om vem jag sannerligen är.
Vem, vilken är personen som betraktas i spegeln var morgon och kväll.

Min ätstörning innehar nog en så kallad nyckelroll i den pjäsen.
Som den starka motvinden och hindrens motagerande konkurrant.
En innerst inne falsk säkerhet som genom linserna tolkas som en allians.
Allt, samtidigt som den håller mig gisslan bakom sin rygg.
Vad att göra, då det inte längre finns någon att ställa sig framför mig?
Att sätta sig i en situation där allting hänger på en själv.
Alla måste resa sig förr eller senare, "när" lyder frågan.

Att komma tillbaka med ett leende på läpparna och säga att "jag klarade det".



Har längs det hela visat sig bli en dag då jag suttit framför datorn och därmed
sökt och sökt efter information angående utlandet.
Fast samtidigt är det ju gott i sig att känna sig motiverad
och förhoppningsvis ha någonting att se fram emot och göra sitt bästa inför.

Annars har dagen inneburit självstudier här hemma, promenad,
en tripp till den stora mataffären(där det dessutom var riktigt billiga sesamkakor och dylikt~!),
samt en liten yogastund för att prova på min nya ekologiska yogamatta~

(min dators internet befinner sig inte på primaläget denna dag, så bilder får vänta...)

Kommentarer
Postat av: Regina

Jag tror det blir en jättebra erfarenhet att åka till Japan! När man ställs inför helt nya saker som man gör i en annan kultur lär man sig verkligen mycket och när man kommer hem kan man se även det gamla vanliga hemma med nya ögon.

2011-01-29 @ 04:22:48
URL: http://reggs.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag tror att det är precis vad du behöver, att äntligen få prova på att klara dej på egen hand. Att lära dej att ta hand om dej själv! Ingenting kommer bli enkelt automatiskt, utan du måste öva öva öva för att göra det naturligt! Och angående inlägget ovan om matvanor...tänk på att alltid göra det som är bäst för just dej. Det är viktigt att komma från från strikta rutiner och tider, men samtidigt lika viktigt att du inte äter för lite för att din kropp ska fungera optimalt. Ibland äter man mer, ibland mindre, man tänker inte på vad klockan är, vad man äter eller vad man ätit vid måltiderna innan och man funderar inte över nästa måltid. Ibland äter man fler gånger, andra gånger färre gånger. Men, det jämnar ut sig i slutändan. Du vet vad du i grund och botten behöver för att fungera, för att hjärna och kropp ska fungera och för att inte bli destruktiv. Att leva på måltidsbars eller cola är inte optimalt för någon, likaså att hoppa över middagen. Kroppen behöver regelbunden näring för att fungera, och om andra väljer att äta dåligt och för lite så är det deras val, DU vet vad just du behöver, du är ingen annan!

2011-01-31 @ 08:47:52
Postat av: Regina

Sv: Jag vet inte om jag kan säga att jag lärt känna nya sidor av mig själv i Japan, men jag har lärt mig att omprioritera saker och ting. När allting är annorlunda och nytt så märker man efter ett tag vilka rutiner man behöver för att må bra och vilka av de rutinerna man hade hemma som faktiskt inte behövs.

Hemma är man så inne i allting som händer, så det kan vara skönt att få lite distans på det hela.

2011-01-31 @ 13:37:29
URL: http://reggs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0