pigment

Det finns alltid någonting att bättra på, i alla fall om man frågar sig själv.
Har en allting redan så letar den efter någonting nytt att söka efter och nå.

När jag storstädade mitt rum idag, samman med rensad garderob, rensad sminkväska...
kom jag i underfund med en sak. En allt större mängd med tidningar än vad jag tänkt mig.
Det är konstigt hur en människa kan göra sig blind i vissa sammanhang.
Alla dem hade jag sträckläst, ibland dessutom satt in post-its på kanten av sidorna.

Inuti mitt huvud tycks ett schema, en stor tidsplan ha låtit sig radas upp på ett stort fält.
Allting har ett sista datum, plötsligt slås man av tanken om att tiden skall springa en förbi.
Exakt på det viset känns det just nu, att jag måste hinna ikapp.
Alltför många konstiga drömmar om att tåget med alla människor omkring ombord
lämnar perrongen medan jag flåsande står ensam lämnad kvar på perrongen.
Alltför många av dem då jag står på Roslags Näsby tågstation och
betraktar det oändliga antalet av perronger som ränder in i horisonten.
Ingen kan springa ikapp ett tåg som lämnar stationen.

Precis som maten och nyttigheterna tog över då jag föll ned som längst i vikt,
tycks tanken på att vara attraktiv, ha en fin hy göra detsamma just nu.
Söker och söker på internet om vilken kost som ger en bättre hy,
vilka hudkrämer för det ena eller det andra, vad jag inte får äta, inte får göra...
på sätt och vis vet jag inte senast satt ned i både kropp och sinne på en och samma gång.
Mina "ben" har alltid löpt och sprungit för att inte stanna stilla i tiden.

Nu tycks min tvekan till mörk choklad dessutom ha vuxit sig starkare,
på grund av alla dessa tankar. Om jag äter de två rutorna av Lindt beror
ganska bestämt på vad jag kommer att öva på längre fram i veckan,
om mer än fyra gånger, ingen choklad för den som vill ha.
Och det skrämmer mig. Då jag inte haft dessa känslor för mörk choklad förut,
på en och samma gång som en friskskrivning väntar runtom hörnet.
Vill endast dra i mitt hår och skrika med all kraft jag har.

Jag kan inte blunda och hålla för öronen för vad jag hör.
Går i hand med faktumet att mitt såkallade förnuft alltid står som segrare.