pigment

Två förhoppningsvis härliga veckor utav påsklov framför mina ögon.
Allt samman med en final i form av en långhelg hos min bror i Lund.

Ännu har jag inte fått något meddelande ifrån min behandlare angående när, och om
jag skall ha en friskskrivningstid, så det är med en aning nervositet jag väntar på morgondagen.
Lite som känslan av att tippa omkring på enbart tårna.
Varför ängslan finns är ju i allmänhet ändå inte någonting udda. Självklart.

Men på en och samma gång, tycks dock stressen påverka mig i både sinne och tanke.
Plötsligt sitter man där och inte vill äta upp, mitt i allt känns tvånget till att röra sig runt och runt.
Det är nästan som om min kropp tycks göra revolt,
strida och protestera emot vad som anses fel, likt då skatterna för studenter höjs.
Folk sätter sig och hungerstrejkar, vägrar gå till lektionerna om illa.
Som tur har jag i alla fall inte slutat äta, tack och lov för det.

Dock går det i ren automatik att det inuti mitt eget huvud radas upp på led,
vilka måltider, vad de består av, så fort som jag ätit ett mål.
Vad är det som platsar ihop med det som ätits, vad har inte ätits.
Inte för mycket av det ena, definitivt inte för lite frukt...
det har just upptäckts. Mitt mentala centrum är egentligen ett enda stort plan utav tetris.
För att allting skall kunna fyllas igen, skall dessa ting vara formade korrekt.

Den så kallade "klossen" som inte tyckts passa ihop under de senaste dagarna är ordet "choklad".
Plötsligt har jag korsat vägar med tanken vilken uttrycker orden "för mycket".
Vilket gav mig en närmast fanatisk ångest då jag valde chokladmoussen utav alla ting
när jag fick lov att välja vad som helst av deras sötsaker då min mamma betalade.

Så fort som man upptäckt att deras andra är goda, mindre "chokladiga", då faller det.
Första momentet är sinnet detsamma som ett grinigt barn, längs grämandet...
för att sedan omvandlas till en ångest tills den stund man slocknar ögonen på natten.
Det är när det kommer till dessa ting som jag rent av avskyr min neuropsykiatriska diagnos.
Då det inte fungerar eller ens går att "släppa taget" om fel beslut.
Världen tycks långsamt falla samman. På grund av en chokladmousse.


Egentligen hade jag mycket att skriva, men det får ändå bli ett rätt så kort och gott inlägg.

Om man bortser från det ovan, har faktiskt mitt påsklov i alla fall börjat på ett fint vis.
Fredagen ute på Söder i vårens ultimata väder i form av sol.
Lördagen tidigt ute på årets vintagemässa i Münchenbryggeriet tillsammans med min fina mor,
för att sedan ta en fika tillsammans med min äldre syster på Xoko.


Idag vårstädning samman med att läsa vidare i boken Norwegian Wood ute i solvädret.