pigment

På sistone har det varit som om sömnen fått mig att se ut som en narr.
Det finns dessa nätter då jag ligger och vrider mig om och om,
de som får mig att vakna och låtas övermannas av rastlöshet...
och de då jag inte kan somna om alls.
Det är under de nätterna, som alla återblickande tanker förs till ens huvud,
och visar upp ångest och frågor om hur personen kunnat göra ting.
Dessa då, tankarna långsamt gnager och försöker bita loss en från nuet.

Plötsligt sitter man där och inte känner någon hunger alls,
utan endast en trötthet av att inte ha fyllt på med nog energi.
Det går inte att sova längre under nätterna då min utmattade kropp behöver det mer än andras,
ty då finns det inte tid till att göra vad att göras.
Istället får mina ögon dagligen utan stopp svida tills då de skall blunda.


Men sådant fungerar ju inte.
Man skall vara frisk, nykter från negativa influenser,
le bland människor och därmed vara en social...
samtidigt som att så fort det kommer ett fönster att spegla sig i, får en att där.

Nästintill varenda fönster som jag går rakt förbi ser jag mig själv i
och analyserar varenda detalj.
Vad är det för någon hållning, hur sitter kläderna,
ser jag i överhuvudtaget acceptabel ut som jag är detta ögonblick?
Det viktigaste av allting, som jag var och varenda gång ägnar den första blicken,
är låren. Och sedan benen i sin hela helhet.
Det har alltid sedan maten tagit del i mitt liv varit mitt mål och fokus:
- att fastän jag är kort, ha ben som såg ut som om de vore långa.

---

Dagen i sig har varit... lite väl fylld av överraskningar om jag unnar en åsikt.
Eler nej, rättare sagt överrumplande om det skall vara mer träffande.
Att plötsligt få veta att en stor skrivuppgift jag undrat länge över
då det kommit till inlämningsdatum,
skulle vara inlämnad idag kanske inte var att rekommendera, haha~!

Så kvällen i sig har spenderats i min studiehörna med eld i ögonen,
längs en lite fridsam migrän som pricken över i:et.
Men som sagt, man lär sig av sina misstag till nästa gång.
Vad som inte dödar en, gör den bara starkare.

Och att jag till sist fick hem mina allra första studieglasögon ikväll,
kommer nog att även det lätta lite tyngd från mina axlar~

Det råkade bli än en gång att jag lämnade riset kvar i dagens matlåda på universitetet,
så det får jag anstränga mig för att låta bli vid nästa tillfälle som kommer~