Mot söderut

Som sagt åkte jag ned till Lund i torsdags för att hälsa på min äldre bror,
och fick dessutom ett perfekt sommarväder på en och samma gång fastän april.
En sak som jag hade bestämt mig för i förväg var att min fokus skulle läggas på
att prova nya saker och ting,
att bredda mina vingar utan att tendensen att gå till stammisställen skulle slå till.
En annan att jag skulle utmana mig själv i form av att försöka spontanisera på egen hand.

Köpte precis till packanet Veronica Maggios nya skiva "Satan i gatan"

Och faktum är att det faktiskt är på det viset att man är mer "mottaglig"
på att prova nytt då det inte är en plats som man hunnit orientera sig i ännu.
För var gång som jag lyckades ta mig till att prova någonting nytt
kom dessutom den där härliga tillfredsställelsen av att känna mig aningen mer levande.

Olika slags ting som jag vågat/lyckats prova på:


- ceasarsallad(har aldrig direkt kommit itu med att prova på)
- en cappuchino
- att äta frukost på Espresso House
- att äta en riktig pastarätt med gräddsås
- glass
- en toast med chevré, valnötter och honung
- en toast med mozarella, pesto och så vidare...

Skall man vara spontan, skall man även kunna följa mängden av människorna omkring sig.
Nästan varenda en åt glass på det stora torget, så varför skall inte jag kunna.

Ibland får man lov att försöka blunda för att ett bröd är vitt...

För att vara nymodig satte jag mig ned med en cappuchino och betraktade
människorna som vandrade förbi innan alla affärer öppnat vid tiotiden.

Rent i allmänhet har resan i sig varit en god erfarenhet för min del,
fastän det på samma gång inneburit påfrestningar kommande ifrån min bror utav alla människor.
Efter att han ätit en hamburgare på den dyrare restaurangen där vi två andra valt salladen
lät han sig själv yttra orden

"Usch, nu känner jag mig det...",

"Vi har ätit väldigt mycket fett idag",

efter att vi bland annat ätit glass på eftermiddagen under lördagen.
Sedan andra faktum som att han först normalt åt middagen efter lunch,
och det vid normalt tio på kvällen, samtidigt som frukosten endast
bestod av en skål med havrefras, samt knäckebröd och té.
Det är då alla de inre ifrågasättningarna börjar snurra igång igen inombords.
Han tycker att vi ätit mycket,
när det inte ens varit samma antal av måltider som mitt matschema haft i grunden.
Det är då... tvekan visar sin allt tydligare sida och annat tycks minska dessvärre.

Fast på en och samma gång... var det ju ändå han som från början
gav mig en träningstopp och förbränningstabletter i julklapp året innan jag började falla.
Det är svårare att hålla för ögonen, då någonting är en så pass nära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0