Att välla över

Strax efter att jag ätit dagens frukost och sedan satt mig ned vid datorn,
kunde jag höra mamma ropa nedifrån vardagsrummet.

"Victoria, det har varit en jordbävning i Japan!!"

Och på teveskärmen kunde man se hur vågor vällde ut över allting.
Utanför Tokyo, största och starkaste jordbävningen under modern tid.
På en och samma gång som mammas uttryck klart uttryckte ängslan,
kunde jag känna av att vattnet på sätt och vis steg mig själv över huvudet.
I synnerhet då de visade att den plats som drabbats värst utav den medföljande tsunamin
var Sendai, där vi bott den senaste tiden som jag var i Japan.

"... Vill du verkligen åka?",

hördes hon yttra med en något återhållsam röst.

"... s-självklart",

gick jag uppför trappan tillsammans med.
Samtidigt som stegen på sätt och vis tycktes verka allt tyngre ett efter ett annat.
Helvete... vad i hela världen händer...

Plötsligt slogs ytterdörren igen och man kunde tydligt höra
att det var pappas kliv som drog sig emot vardagsrummet.

"Till det landet kan du väl inte åka, Victoria!!"
-skratt-

Självklart. Självfallet att den människan skulle komma med de fullkomligt opassande uttrycken,
under de allra mest sällsamma tillfällena. Strö sporadiskt med salt över mina öppna sår.
Ville slå igen dörren, ville så gärna kasta ned något på honom.
Men istället fann jag mig själv sittandes framför nyhetskanalen.se på min dator
och betrakta allting direkt med mina ögon.
Just faktumet att han skrattat efter att ha använt de orden tycktes ha sugit ut all kraft ut ur mig.
Vad hade hänt med denna dag som skulle bli så bra?

--

Hur som helst var det i alla fall redan bestämt att jag och mamma
skulle ha en dag tillsammans på stan idag.
Även fast människor under ett och samma moment skulle dränkas
på en och samma plats som jag skulle anlända till under hösten.

"Vad tänker du på, Victoria?
Du är så väldigt tyst av dig idag..."

"... ingenting. Det är ingenting speciellt... det verkar bli fint väder i alla fall",

följde min blick ut genom fönstret där molnen tyckts ha spruckit upp.
Kunde inte glömma orden, kunde inte täcka för skrattet ekandes inuti mina öron.

"R(äldre bror) kommer nog att sitta och följa det där hela dagen,
han som känner så många uppe i Sendai..."

Blicken höll sig utanför fönstret.





Kommentarer
Postat av: Regina

Jag tänkte faktiskt på din bror när det hände, jag minns att du skrivit att han pluggat i Sendai. Jag hoppas att han fått veta hur det gått för de han lärt känna där, att de är okej.

Jag tror att Japan kommer att resa sig ganska snabbt, är det några jag tror klarar sig ur en sån här katastrof är det japanerna.



2011-03-18 @ 19:40:11
URL: http://reggs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0