Utsida, innehåll

Mitt i allting tycks man ibland hamna i detta slags vaakum.
Som om en skulle luta ned sitt huvud emot bordskanten helt stilla
medan omgivningen sveper sig förbi i linjer och ljudet av glad munspelsmusik hörs inuti huvudet.
Allt, på samma gång som sinnesstämningen inte känns upplyftande på insidan.

Under torsdagen blev saker och ting alldeles för mycket då jag
hjälpte min äldre syster rensa ur hennes studentlägenhet.
Ett tillbakadraget leende samman med förklaringen att jag hade annat att också få gjort,
medan jag egentligen vandrade därifrån med världen kollapsande över mig.



--

Under de senaste dagarna har jag haft en internetfri tid ute på vårt landställe vid kusten.
Kanske var det lika gärna bra att i alla fall för stunden släppa taget
om allt det som tyckts röra mitt sinne in i oordning.
Kastas allting om i ett kaos, tas det till slut över maten vilket inte skulle vara att föredra.

Även fast man inte kan se ifall man gått ned i vikt hur enkelt som helst...
kan ändå kläderna erkänna ett och annat.
Mina svarta shorts, vilka satt precis in på skinnet för ett tag sedan,
kan jag dra ned för benen utan att knäppa upp. En knoge kan föras in bredvid låret i benet.
Samtidigt som det i sig medför en "fin" känsla kan man endast dra en djup suck.
Fastän jag vet att jag gått ned lite i vikt,
sätter det sig på mitt huvud ifall jag tror att jag ätit mer än normalt.
Det som äts jämförs alltid direkt med mitt gamla matschema...
ingenting kan komma utan att dessutom tankarna medföljer.

Ibland träffar det mig att jag förmodligen gått ned i vikt
och ifrågasättande, ängsliga röster blossar upp inombords om
ifall jag skall köpa hem kanelmandlar att äta i desperation eller ta mera ris...
dagen efter kan jag lika gärna känna noll angående samma sak.
Ibland känner jag mig lite väl smal, ibland normal, andra dagar dallrig, fet.
Överkroppen dras åt det första, låren åt de senare alternativen.

Desto mer som kretsar mig omkring, desto mer tycks cirkulera inuti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0