Omvändande ord

Min äldre bror och hans flickvän satt i mammas Audis framsäten, jag där bak.
På ett vis visste jag inte ens vad jag höll på med och satt i bilen för,
vad det ens fanns för någon mening med det.

--
"Vi måste åka till universitetet, du och jag, så att du får prata med en studierådgivare
om vad som är bäst att göra när det kommer till ansökningen.
Vad som är bra och inte",
--

... hade han sagt.
Samtidigt så förstod jag inte vad det skulle göra för någon ens skillnad för min del.
Jag hade kommit in på Japanskan, jag var dödsdömd.
Ingen chans att jag skulle orka med att vandra igenom dessa långa korridorer
utav folkvågor och slit fem dagar i veckan.
En räckte nog för att få mig att falla ned utmattad på soffan sekunden jag släppte väskan.

Och vad gjorde hans flickvän ens i bilen?
Kunde hon inte andas en separat luft från hans, eller var det motsatta?
Hur som helst, så var det som ett ständigt nyp på min axel.
Från att det varit oss två som yngre där hemma,
så hade det omvandlats till dem och jag.
Han var hemma två gånger om året, och ändå kunde det aldrig vara vi två igen.
Allting gav mig lusten att öppna bildörren och gå ut i farten.

"... vad är det ens för någon mening att vi gör det här?
Det kommer ju inte förändra någonting ändå.
... känns mer som om det är för din skull än min att åka dit"

Hans reaktion var varken luft eller extrem.
Bara ett antal ord och argument för att samtal med en studierådgivare
hjälpt honom förr och att det troligen skulle vara detsamma för mig.

Men ord kunde väl inte förändra faktum heller.
De bar inte på förmågan att vrida saker om igen, omvandla.
Jag kunde inte ta dem in helhjärtat, för ängslan över
att bli besviken åter igen steg över allt det sammans.

Motorväg och motorväg...
samma motorväg som jag åkte både morgon och eftermiddag då jag än
inte hade tillåtelsen att åka kommunalt och självständigt till kliniken.
Samma motorväg till allt... att jag bara slöt mina ögon ihop.
Jag mådde illa av allting, det tog min energi.

---

---

Då vi väl satt oss ned och pratat ett tag med den enda studievägledaren
som inte hade semester, reste hon sig upp bakåt.

"Jag skall bara ta fram en karta åt dig"

"... jag hittar nog.
Det är väl ändå i de Södra husen(som jag gått i under våren), eller hur?"

"Nej, jag hade för mig att det var där borta i Kräftriket(en annan del av campus)..."

("V... vad? V-vad menar... hon...")

Medan hon ursäktade sig för att gå ut och leta efter en karta,
satt jag bara kvar med blicken ned på golvet.
De korsade fingrarna alltmer klösande i skinnet.
En annan... en annan byggnad än den allra största av dem alla,
som varit just den jag läst i innan...
på ett sätt kändes det som om det faktiskt kunde vända vissa saker om.

"-Nu hittade jag en~!",

och hon vek upp den lilla broshyrkartan på sitt skrivbord.
Tog fram sin bläckpenna för att sedan ringa in den mindre byggnaden.

"Det där är byggnaden som det japanska ämnet håller hus i.
Japanska, kinesiska, orientaliska språkens institut i allmänhet och ---..."

"Och... det ligger precis vid vattnet också..."

"Ja, det ligger där på nummer 24, ja"

"Jag trodde att Kräftriket var för ekonomerna..."

"Det är det också"

("Uugh, inte mina slags människor... inte den typen exakt... men...")
"... finns det en micro i den byggnaden?"

Min bror såg på mig med den där blicken, medan rådgivaren småskrattade gott.
Hon skulle svara på mina frågor, så varför inte
- även de mindre sakerna var viktiga, i synnerhet för min skull.
Att jag kunde få äta min lunch utan att ha en storm utav folk ständigt vandra förbi,
som jag inte heller kunde stänga ute ljudet ifrån... bara det faktumet.
Och att människorna i byggnaden främst skulle bestå av sådana
av samma slags, med samma sorts intressen som mig...
det var som om flera slocknade lampor åter tändes igen av sig självt.

Självklart visste jag inte allting, på pricken hur jag skulle göra.
Men jag kunde innerst inne medge en aning,
att ord faktiskt kunde vända om vissa saker och ting,
då goda faktum flöt upp till medvetandets yta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0