Att låta det falla

Som en vanlig tidig universitetsdag, uppstigning dryga 05:40.
Men ju fler tillfällen man rest sig upp på det klockslaget, desto mer vana blir det.
All fokus på att göra min favoritfrukost då det äntligen handlats hem fryst mango i kuber,
min allra definitiva favorit när det kommer till frukt att stoppa i frukostskålen.
Blir inte frukosten en god start på morgonen, blir inte det resterande dygnet en god fortsättning.
Låt det snöa kanel som om snö över min hemgjorda kanelmüsli,
så har vi en smått lycklig flicka vid bordet.

Eftersom att jag alltid känner hungerskänsla när jag stiger upp
och ingenting annat hittills tagits in under dagen,
så är det också den minst ångestfyllda måltiden på dagen.
Då, om tiden finns, kan man dessutom göra den så pass fin som möjligt.
På det viset framhävs det att ett unnande inte behöver ha att göra med ohälsosamma ting.

--

Fast jag kunde sedan känna att mitt sinne vacklade något efter att veckans sista lektion
och då jag inte fann kläder i min definitiva smak inne i stan ändå.
Ibland känner man helt enkelt att riktningen går nedåt,
som att molnen på himmelen skulle attraheras mot varandra.
Självfallet, de var ju konkret sätt korsande varandra då det regnade...
kanske var det en kombination av dem båda två.

"Du får inte hamna i en sådan där negativ spiral, Victoria.
Du får inte sänka ned den här dagen också och påverka maten..."

Men jag ett trick som jag funnit på en annan dag fungerade.
Det handlade endast om att dra fram min mobil och sätta på en synnerlig låt
och lyssna på den tills en bit av tyngden lyfts ifrån mitt sinne och axlar.
Varför, eftersom att jag lyssnat på den om och om igen när min sinneslag varit upp bland molnen.
Och längs detta påminns min kropp av de nostalgiska känslorna.
Så jag antar att detta skulle vara en positiv sida utav min säregna minnesförmåga trots allt.

Det blev samma fik som sist jag skulle öva på egen hand. Tillsammans med min bok.
På sätt och vid är det en trygghet att välja samma plats för övning
då det känns som om omgivningen känns familjär fastän människorna i den är nya.
Huvudsaken är att fokusera på boken samtidigt,
så att inte all fokus riktas mot fikat självt, eller vad människorna omkring en valt för något.
De skall vara statister, inte huvudrollsinnehavarna inuti huvudet på en.

Vad det blev för någon övning idag, var den obligatoriska sojalatten och en croissant.
Stor croissant för att understryka, men därmed en acceptabel övning.
Storleken bör inte den heller inneha huvudrollen, utan att smaken faller en i tycke.


----

Annars blev det av en liten motvind i form av att min vän S som jag skulle umgås med imorgon
inte hunnit göra i ordning sin lägenhet ännu och därmed inte kunde ses.
Men i slutändan löstes det då jag hörde av mig till min syster
och bokade biljetter för att se "Black Swan" på söndag och umgås tillsammans.
Det var en sådan skön känsla när det väl blivit bokat då det var jag som
tog det första steget från första början,
att det mesta går att få fungera så länge som man ger ett försök eller flera.

Saker och ting kommer inte serverade på silverfat i livet,
så varför inte resa sig upp på sina två fötter och hämta det själv.



Kommentarer
Postat av: Cecilia

Vilken bild, man blir väldigt sugen på att köpa en croissant!

2011-03-06 @ 16:29:29
URL: http://mylifejapan.blogg.se/
Postat av: Malin;

Jag blir lika imponerad av dig varje gång jag läser det du har skrivit, bara så att du vet (och du är stark, otroligt stark)



Angående min filmbesatthet så önskar jag att det vore så väl att jag hade jordens största filmgarderob, hur fint vore inte det? Jag är istället rätt icke-laglig och ja, hosthost. Av de filmer jag såg i januari så skulle jag rekommendera easy a. Ibland behöver man simpla filmer som enbart är enkla att se.



Kram!

2011-03-06 @ 17:08:16
URL: http://hallonte.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0