Att ta det till en annan nivå

Fredag, till slut.
Alla bär på sina egna sammankopplande känslor med denna dag.
För vissa står den för ledighet, att sova. För andra utmaningen att fylla ut helgen till kanten.
Då det kommer till min del, består det av dessa två i en alltför kontrastfylld kombination.
Igår grät jag, eftersom att alla tycktes ha universitet, arbete och dylikt denna dag.
Och det eftersom att jag avskydde tanken på att åka in till stan och handla ensam.

På sätt och vis, stiger tankarna över ens huvud.
Så pass rikt med folk som det finns ute på stan,
kan de inte alla fästa sina blickar vid den detaljen att det är någon som går för sig själv.
Och ändå så ser man de visionen framför sig. Att de skulle döma och analysera ens existens.
Längs detta ger tanken på att sitta och äta ensam där ute,
mig en sådan fruktansvärd känsla in i ryggraden.
Att de skulle se, och påpeka att den där människan sitter och äter ensam, vilken sorglig syn.
I synnerhet på fik, där de allra flesta människorna skulle sitta i par, i grupp.

Men för att vända det till det positiva, så var det bästa alternativet att jag grät i allmänhet.
Ibland måste tårarna få tillåtelsen till att komma ut, ty annars framhävs det sprickor inombords.
Längs de rinnande tårarna, medföljer också små partiklar av det svarta inifrån.
Det känns som om jag öppnat ett fönster och släppt in frisk luft.
Mitt i allt har det blivit något lättare att andas.

Varför finns behovet till att vara så pass nedstämd?
Ingen är kapabel till att göra allting, alla tider man upplever är inte de allra lättsammaste.
Du skall till Japan i höst,
var lycklig över det faktumet och använd tiden till att förbereda för det bästa.


--

Nu, med en viss bredd av det svarta utrunnet vill jag ställa mig själv upp till bevis.
Vad vore livet ifall man inte utmanade sig själv genom att ta ett högre trappsteg?
Ett stilla liv, det som jag känner som mest rädsla för att uppleva.

I onsdags gick jag till exempel till bokrean och köpte fyra olika slags böcker.



Två matlagningsböcker för att lära mig själv att laga mat.
Att äta mat i allmänhet blir så mycket mer betydelsefullt
då en lägger ned själ och arbete till att laga den.
Leila Lindholms "One more slice", för att lära mig själv att laga sötsaker och äta dem mer naturligt.
Dessutom är det dessutom mer inbjudande då det är så pass fina bilder.
En bok med Alphonse Muchas mästerverk, min favoritkonstnär efter Gustav Klimt.
För att kunna må bra och hitta tillbaka till mig själv vill jag lägga ned mer tid på att måla,
tillsammans med inspiration~



Enligt vad jag upplever det, fyller böcker på ens samvete och moralitet.
Tiden tillsammans med dem kan omöjligtvis vara onödig, och de gör sinnet rättvisa~

--

Nu har jag iallafall bestämt mig för att åka in till stan ändå.
Och som en dagens utmaning, skall jag sätta mig på ett fik ensam, tillsammans med en bok.
Samtidigt som den inte är en mänsklig varelse, kan den troligen föra bort alla tankar.
Hittar jag inte en till bok på bokrean innan dess, skall jag köpa en till mig själv ändå.
Den som försöker, förtjänar även någonting som tack till sig själv~

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Sv: Jag ska gå på kudan institute, vilken ska du gå på?



2011-02-25 @ 14:53:48
URL: http://mylifejapan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0