pigment

... men varför känns det då som om alla hunnit i förväg så pass distant?
Plötsligt sitter man bara där, med ekandet om saker att göra inuti ens huvuds mitt.
Plötsligt upptäcker man, att det inte går att prioritera vad att sätta först.
Vilja, känslor, förnuft eller hälsa... alla dessa ting som en bör ha.

Var sekund verkar jag känna mig på vakt.
Att jag är känslig för ord kommande från andra människors munnar,
det är jag klart medveten om... men ända sedan min japanska vän sagt


då jag berättade om att jag skulle till chokladfestivalen genom e-mail,
är det som om jag börjat ifrågasätta mig själv.


Därför sitter jag och känner en aning av förfasan inför att ta vikt imorgon.
Som om det vore en kommande domedag...
men det får jag ju se då det väl kommer.

---

Min helg i sig har varit lite av det ena och det andra.
I fredags, fyllde jag på med min vardagliga kanelmüsli,
som alla här hemma verkar ha vanan att äta upp majoriteten av...
men så länge som den finns att ta av är jag glad.

Just tanken på att jag vet allting som är inuti i müslin,
samtidigt som det inte är åt det extrema,
känns tryggt och behagligt då jag måste tänka på att äta normal mängd.

I lördags då jag träffade min coach,
fick jag följa med henne då hon skulle hämta några ting hemma hos en bekant
som även är en barnboks författare och konstnär som jag älskar böckerna av.

Så med mig hem fick jag vykort och två kopior att kunna rama in
- en till lilla mig, och en till min syster i julklapp~!

Känner lite bekantskap med "frimärkskungen" av någon orsak...