Ett kras i botten

Idag var det en sådan där självstudiedag som jag alltid brukar ha på mina torsdagar.
Strålande sol, vår mitt i allt... lite solstrålar fanns det fastän mina ögon
fortsatt sved efter nätter med drömmar i mängder.
Jag kunde inte sätta punkt på ifall mina ögon blev alltför bländade av kopieringspappret
eller bara helt enkelt var trötta.

Samtidigt som jag på ett sätt ständigt kunde känna en svag ångest
av någon orsak ligga där under skalet, var jag tvungen att försöka blunda för det.
("Det skall vara bra, det skall vara bra... bara bra..."),
det handlar bara om att jag skall ha orken med det.
Vissa dagar kan det vara så tungt, både med maten och mitt huvud i allmänhet.
Mättnaden kommer så mycket snabbare att det blir tungt att äta.

---

---

[Tillsammans med mamma på ICA under eftermiddagen]

("Allting är bra... var på ett gott humör nu, Victoria...")

"Nu då vi ändå är här, så kan vi ju hämta ut sina tabletter då"

(-kras-)

Attans.
Här hade jag lagt upp både förväntan och övertygan att det var bortglömt,
och så släppte hon det glaset i marken.
Piller, piller, piller, jag hade bara ordet av det.
Humöret låg ned i botten och de begagnade ICA-kassarna likaså.

"Ja, det var ett tag sedan vi fick receptet bestämt, men...",
"Det är till Victoria, hon här, bredvid mig"

"Hm... ja, det står att ni har ett recept på ----"

"Det är väl sådana..."

Jag såg på henne bakifrån i den långa, obekväma tystnaden.

"... antidepressiva...?"

Och bara tonen på hennes röst var något av en svag skam.
Ingen mamma ville säga sådant,
ingen mamma ville visa upp sin dotter som skulle ha "lyckopiller" uthämtat på recept.
Det var tabu, ingenting att vara stolt över.
Inte konstigt att det sista ordet låg på en allt lägre volym än de innan.

"Oj, nu stod det här att vi hade slut på dem inne här"

"Jaha... när får ni in dem då?"

"Imorgon om inte fel.
Skulle det gå bra att hämta ut dem klockan fyra på eftermiddagen?"

"Jovisst. Och behöver hon vara med då för att visa legitimationen?"

"Inte alls"

"Bra"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0