Ett stort gapande hål

Idag då jag fick frågan ifall jag skulle lägga till även en till utmaning den här veckan,
stupade någonting inom mig ned.

Vad skulle komma emot mig ifall jag nekade till min behandlares förslag?
Att jag inte försökte nog?
Att jag inte ville, försökte bli frisk?
Vad det ens skulle vara för någon mening, kanske?

Vilken av dem det än skulle omvandlas till, så skulle jag inte vilja höra.
Orken att få ännu en pil utav luft in i min ryggrad hade jag inte.
Jag var så olidligt trött som jag var.
Ansträngningen för att hålla mig fulländat till mitt matschema, att följa måtten
- att det kunde vara så olidligt och svårt.
Bara faktumet att jag dagen innan näst intill föll ned
på golvet ifrån min stol på universitetet av sömn...

-"Ja, det kanske är dags att vi tar den där lilla rasten nu då.
Så att alla får i sig lite syre och inte somnar"-

Innerst inne rodnade jag längs en fullkomlig ånger.
För guds skull människa, kunde du inte ens sitta upp utan
att nicka till var femte sekund trots ansträngning?

---

---

Snälla, Gud, inga fler alternativ att lägga ned min tomma, gapande energi på.

"Det... är så mycket som det är nu.
Att följa matschemat till fullo tar så avkyvärt mycket energi"

"Mhmm..."

"Känner mig så förbannat övergödd, full... oren..."

"... och det är din ätstörning som talar.
Det är svårt att gå emot den och kräver mycket tid och energi.
Så mycket tid som går åt att tänka på mat som annars
kunde användas till andra, roliga saker i livet"

"..."

"Om du väl skulle få äta fritt igen just nu, utan ett matschema, hur skulle det vara då?
Skulle du äta som du gjorde innan dess?"

Jag höll mig tillbaka en stund, rädd för dömande rakt på.

"Det beror på. Jag kan varken säga ett klart "ja", eller ett "nej".
Då jag förut tänkte efter vad jag skulle äta ifall det var fritt,
så kom det frukosten som jag åt dagen innan jag kom hit på min tanke.
Den exakta frukosten. Jag kan den utantill så in i detaljen... varenda en av dem.
Jag brukar fantisera om allting jag inte provat ännu, men skall"

"Vad tänker du på då då?"

"Ja... att ha linfrön på min frukost... acaibär...
ICAs frysta bärmix med havtorn, gojibär, röda vinbär... bara tanken på bär..."

Jag log svagt, men ändå in i själen.
En något varm känsla inuti mitt bröst.
En stor saknad, ett stort gapande hål.

"Jag vill... bara känna mig ren.
Sådant som gör mig ren och inte förorenad"

"I andra ord sådana saker som gjorde dig på det sättet du var då du kom hit, undernärd"

"Bättre än övergödd i alla fall!"

--

--

"Är det så mycket begärt? Så förbannat omöjligt att få vara ren??"

Pilen hade träffat i mitt hjärtas mitt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0