pigment

Dessa dagar kan jag känna mig så omfattande paranoid.

Bara faktumet att de flesta består av kontroll för
att ha ständig struktur och koll över tillvaron...
bara jag äter en sak, måste jag vända mig upp mot klockan
stup i ett för att vara säker på att jag inte äter för snabbt.
Aldrig att jag tillåter mig själv att äta två rutor av Lindt-choklad
och en liten blodapelsin under färre än 12 minuter.
- Då känns det övertygat mentalt som om jag nästintill hetsat och oron stiger mig över huvudet.

Bara nuddar jag handtaget för kökets soptunna, for jag med handen under kranen.
Jag är redan smutsig som jag är.
Jag kan inte tillåta mig själv att bli ännu äckligare än jag är med alla
"föroreningar" inuti min kropp efter mina övningar med sött och fett.

Onödigt, så vedervärdigt onödigt att nästan bokstavligt talat pressa i sig
sådant som inte ens ger en någonting tillbaka,
bara ett alternativt sug efter mer om sådan människa.

Och varje natt mardrömmar som får mig att vakna upp.

"Du försöker inte nog"