Att ta ett steg i taget

Usch, det är så att jag skäms över hur glest jag uppdaterat
här på bloggen under den senaste tiden...
men jag skall nog försöka bättra mig, det vill jag.

Först att jag i fredags fick lov att pröva på att äta utan min våg under
min träff med min coach under söndagen och sedan att jag från och med igår,
måndags började släppa taget om måtten som beräknat.
Det går förhoppningsvis lite framåt nu om allting tar rätt steg i rätt riktning.
Hur stora steg är inte fokusen, utan riktningen själv.


Men, som sagt.
I söndags, så fick jag träffa min coach ännu en gång ute på stan
och vi satte oss strax vid Medborgarplatsen över en lunch.

För att vara ärlig en vegetarisk sådan, så jag kommer nog troligen inte vara
kapabel att hålla masken så fort min behandlare frågar mig om det...
Dock hade jag alltid velat pröva på ett sådant ställe, och min
coach var även en nyttighetsmänniska såsom jag själv~!

Den ena sidan av mig själv satt och jublade inombords över att inte
behöva "släpa" på en påse med vågen i, andra fylld av ängslan.

Hur i hela världen skulle jag veta vart gränsen för det normala gick?


Så fort som jag fått min tallrik och lagt märke till hur grytan rann ut längs hela tallriken,
förstod jag först då vilket stöd min våg hela tiden varit för mig att greppa tag i.
Det var ju enormt.
Som om tallriken lika gärna kunde vara femton meter djup till botten...

---
"Hur skall du göra då?"

"Jag får... väl se på hur min coach äter"

"Då är det alltså bestämt. Du ser på hur din coach äter som stöd"
---

("Hur min coach skulle äta... hur min coach skulle äta..."),

... vilket skulle visa sig vara en aning svårt.
Hon åt upp det allt, även bröd med smör.
Och i efterhand lade jag märke till att jag själv näst intill enbart,
förutom lite ris, ätit upp vegetabilierna i grytan.




Jag var ganska rätt så övertygad över att jag understigit det egentliga,
ändå så tappade jag inombords hakan över hur mycket hon kunde äta
- hon som var så smal! Hur i hela friden??

Det är underligt hur en sådan övertygan
kan visa sig vara falsk när väl mött...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0