En svag människa
"Du kommer att äta med den smalaste sidan sist"
"Du kommer inte få tvätta dina händer efter att ha tagit i någonting som din pappa rört vid, ALLS-"
(-krack-)
"- och jag kommer också att sedan ringa din mamma så att hon är medveten om det"
("N-nej... nänänänä...!!")
"Du kommer inte få tvätta dina händer efter att ha tagit i någonting som din pappa rört vid, ALLS-"
(-krack-)
"- och jag kommer också att sedan ringa din mamma så att hon är medveten om det"
("N-nej... nänänänä...!!")
Vad som sprack mig helt och hållet var dock inte det...
"Och apropå det här med att du inte "lägger dig i tid efter en laddad måltid",
vad menar du med det?"
"Uuh, på vilket sätt menar du det på...?"
"Och du?"
vad menar du med det?"
"Uuh, på vilket sätt menar du det på...?"
"Och du?"
"Jag... det känns bara så fel att lägga mig till sängs efter att ha precis ätit något sådant "skit".
Jag känner mig så oren... magen har ju inte ens smält ned någonting alls..."
"... Och det kallas för ett tvång"
Jag känner mig så oren... magen har ju inte ens smält ned någonting alls..."
"... Och det kallas för ett tvång"
Innerst inne så var jag ju medveten.
Förr eller senare skulle jag behöva möta upp med tvången i en återvändsgränd.
Men allting... allting på en och samma gång...?
Det var ju på något sätt så långt över kanten...
"Om du till exempel övar på en utmaning på kvällen klockan 9...
så skall du ligga i din säng klockan 10.
Inte en minut senare"
(Pffftt...!! I-ingen chans...!! No way!!")
"D-det, så kan det inte vara...!"
"Varför inte?"
"Vem fan går och lägger sig direkt efter att ha proppat i sig lösgodis...??"
"100 gram lösgodis skulle jag inte exakt kalla för att "proppa i sig".
Säg ett halvt kilo, så har du något att komma med.
Tror du att det är någonting normalt att hålla sig uppe på grund av att ha ätit 100 gram godis?"
så skall du ligga i din säng klockan 10.
Inte en minut senare"
(Pffftt...!! I-ingen chans...!! No way!!")
"D-det, så kan det inte vara...!"
"Varför inte?"
"Vem fan går och lägger sig direkt efter att ha proppat i sig lösgodis...??"
"100 gram lösgodis skulle jag inte exakt kalla för att "proppa i sig".
Säg ett halvt kilo, så har du något att komma med.
Tror du att det är någonting normalt att hålla sig uppe på grund av att ha ätit 100 gram godis?"
Det skulle alltid finnas någonting att vinna med över mina egna argument.
("F-fan...!")
Naglarna grävde sig ned i skinnet på de motsatta händerna, tårarna rann.
Jag avskydde att ständigt ha fel,
jag rent ut sagt hatade vad faktumen gick ut på.
Det var stressande och tröttsamt längs mina tvång,
men det skulle gott bli på en allt högre nivå
om jag skulle pressa dem i en motsatta riktningen.
Jag var svag, jag var inte spetakulär...
jag skulle inte kunna tackla dem alla på en och samma gång.
Innerst inne var jag inte medveten om vem eller vad som jag ville slå mot med handen.
Mig själv, om hur otroligt misslyckad jag kände mig...
de som visste vad de gjorde,
som samtidigt byggde upp ett handgjort helvete åt mig...
... jag visste inte. Jag visste inte.
Jag var bara en vilsen flicka i det svarta mörkret.
Som räckte upp handen efter en annan hjälpsam sådan.
Kommentarer
Postat av: Cornelia
Skickar en gigantisk kram. Jag får tänka ordentligt för att försöka förstå vad du skriver. Ibland går det, ibland inte. :) Men jag skickar en kram anyway!
Trackback
