Ett porträtt

En låda, nedburen ifrån vinden inför grupparbetet i min bildterapikurs på universitetet.

"Vad är en bild?", var vår fråga att svara på.

Vad är en bild?

"Det här kommer allt att bli roligt~",

försäkrade mamma mig med sitt värmande leendet vid sidan om.
Det hade varit så länge sedan sist,
jag mindes knappt vad som ens låg sparat ibland min låda.
Mina berättelseböcker från de första åren i skolan var ett absolut,
dem mindes jag allt redan.

Hon vecklade upp den något fuktiga,
vindsluktande kartongen och jag såg långsamt ned i den.

En presentationsbok ifrån första klass där jag fyllt i varenda bild med färg.
Sedan också den hopen av papper där jag på näst intill alla av dem antingen skrivit
"Till världens bästa mamma", eller "pappa".

Bland de mest komiska bilderna enligt mammas och pappas smak var dem
med framför allt ekorrarna i sina absurda anatomier
som jag troligen ritat i andra klass.

Bilden som skulle föreställa vår första hund Zally som väckte pappa i sängen, sägandes
"Husse vakna! Det är mattes födelsedag idag!"
"Just det!" tittade mammas huvud upp i bakgrunden.

De två skrattade så att pappa var på gränsen att spotta
ut sockerkakssmulorna han hade inuti sin mun.

Jag själv såg på bilderna och skrattade med dem andra när det kom till de första
innan mina skratt började glesna långsamt där emellan.

I nästan varenda en av dem, så hade människorna långa och längre halsar.
Enligt vad läraren sagt under den senaste lektionen,
så kännetecknade det antingen psykiska eller personlighetsstörningar.

Varför var dem, alla bilderna, så glada?
Varför bar jag för det mesta en gul krona på de flesta porträtten?

--
"Vad skulle du vilja ändra på dig själv?: Ingenting"
--

Det var inte jag som ritat dem alla, det var inte jag.
Jag var inte den där flickan, jag var inte henne!

Innerst inne, så ville jag slita dem alla itu, alla bilderna,
utav en desperation över frågan varför det tärde så otroligt
mycket på mig av att bara se dem framför mina ögon.

Jag känner mig bara så vilsen och förlorad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0