Den enformige och den variabla
Jag hade varit på kliniken så många dagar, i över ett år.
Så varför kände jag mig så osäker just nu, med blicken in mot spegeln på toaletten?
Händerna drog sig ned nedanför magen, kände på dess profil,
för att sedan dra ett grepp om mina svarta H&M-shorts.
Det kunde dras ut ett mellanrum mage och blixtlås emellan,
vilket satte en lurande ängslan på mitt sinne.
Jag fick inte ha gått ned i vikt igen...
Hennes fingrar följde längs den röda bläckpennans rörelser till ett "6 mål om dagen".
... Jaha... så då var det sagt...
Jag visste det redan, kunde känna det på något som helst vis.
Ifall det skulle fortsätta på det här viset,
skulle både vågen och matschemat vara tillbaka i mina händer igen.
För då skulle det inte finnas något val kvar att ta längre.
En del av mig skämdes, medan en andra kände av en hopplöshet.
Långt och djupt inombords fanns det någon som skrattade åt det hela ironiska.
Som att det var typiskt, så förbannat typiskt av mig...
Jag blev tillsagd att tänka på vad som jag brukade ha som mellanmål på schemat.
Vilken mängd det var, att inte vara fast bland de hälsofanatiska livsmedlen.
Så med eget ansvar, åt jag smörgåsar med jordnötssmör på
eftermiddagen för att visa att jag ville, och att jag kunde.
Så varför kände jag mig så osäker just nu, med blicken in mot spegeln på toaletten?
Händerna drog sig ned nedanför magen, kände på dess profil,
för att sedan dra ett grepp om mina svarta H&M-shorts.
("Jäkla skit, bara det inte...")
Det kunde dras ut ett mellanrum mage och blixtlås emellan,
vilket satte en lurande ängslan på mitt sinne.
Jag fick inte ha gått ned i vikt igen...
--
"Hur har det gått med maten nu på sistone?
Har du varit följsam och ätit sex mål om dagen?"
"Ja, jag har ätit sex mål om dagen var dag...
har bara varit problem med magen och sådant...
fick bara i mig smoothien till förmiddagsmålet under första universitetsdagen..."
"Jaha, så du har varit följsam med de sex målen"
"Hur har det gått med maten nu på sistone?
Har du varit följsam och ätit sex mål om dagen?"
"Ja, jag har ätit sex mål om dagen var dag...
har bara varit problem med magen och sådant...
fick bara i mig smoothien till förmiddagsmålet under första universitetsdagen..."
"Jaha, så du har varit följsam med de sex målen"
Hennes fingrar följde längs den röda bläckpennans rörelser till ett "6 mål om dagen".
"Du har gått ned i vikt igen"
... Jaha... så då var det sagt...
---
-"Det gör väl inte en sådan stor skillnad ifall jag gått på toaletten innan vägningen?"-
-"Inte markant direkt, en tappar inte exakt ett kilo på ett toabesök,
utan bara kanske något, några hekton"-
---
-"Det gör väl inte en sådan stor skillnad ifall jag gått på toaletten innan vägningen?"-
-"Inte markant direkt, en tappar inte exakt ett kilo på ett toabesök,
utan bara kanske något, några hekton"-
---
Jag visste det redan, kunde känna det på något som helst vis.
"Och då jag tittar på din sexveckorskontroll,
på vad du skrivit att du ätit de senaste två dagarna...
så är det väldigt enformigt, väldigt likt i jämförelse med vad du
hade för några ätvanor innan du började behandlingen"
("Jag vet... jag vet... det är så...")
"För var gång som vi setts på sistone, har du gått ned i vikt.
Långsamt men säkert...---"
på vad du skrivit att du ätit de senaste två dagarna...
så är det väldigt enformigt, väldigt likt i jämförelse med vad du
hade för några ätvanor innan du började behandlingen"
("Jag vet... jag vet... det är så...")
"För var gång som vi setts på sistone, har du gått ned i vikt.
Långsamt men säkert...---"
Ifall det skulle fortsätta på det här viset,
skulle både vågen och matschemat vara tillbaka i mina händer igen.
För då skulle det inte finnas något val kvar att ta längre.
En del av mig skämdes, medan en andra kände av en hopplöshet.
Långt och djupt inombords fanns det någon som skrattade åt det hela ironiska.
Som att det var typiskt, så förbannat typiskt av mig...
"Och nu sitter du där och ler"
"...!"
"Vill du ens ha vår hjälp, eller?
Vill du ens släppa taget och äta på ett annat vis än det som du gör nu?"
"D-det är ju självklart att jag vill det...!!
Jag vill kunna äta vad som passar, jag vill kunna fika med de andra...!"
("Hur fan kan jag förklara att jag alltid ler då jag blir nervös...??")
"...!"
"Vill du ens ha vår hjälp, eller?
Vill du ens släppa taget och äta på ett annat vis än det som du gör nu?"
"D-det är ju självklart att jag vill det...!!
Jag vill kunna äta vad som passar, jag vill kunna fika med de andra...!"
("Hur fan kan jag förklara att jag alltid ler då jag blir nervös...??")
---
Jag blev tillsagd att tänka på vad som jag brukade ha som mellanmål på schemat.
Vilken mängd det var, att inte vara fast bland de hälsofanatiska livsmedlen.
Så med eget ansvar, åt jag smörgåsar med jordnötssmör på
eftermiddagen för att visa att jag ville, och att jag kunde.
Jag ville så mycket, att jag köpte mig loss på Icahandeln där hemma.
Köpte drickyoghurt, drömyoghurt, Perle de lait... för att visa. För att ha bevis.
På att jag kunde variera mig.
Kommentarer
Postat av: Tove
Bra jobbat, verkligen skitstarkt gjort att göra det på eget ansvar!
Kämparkram!
Trackback
