Att hålla sig

"Vi träffas utanför Panda sushi vid tio i tolv då"



Jag var tidig, strax efter halv var klockan.
Vi två systrar hade bestämt oss för att ha en söndagsdag då vi tillsammans skulle äta en sushi innan vi prövade på ett hathayoga-pass vid tvåtiden.

Eftersom att det var obligatoriskt att ha en liten Brämhultsjuice till maten så gick jag in i Vi-affären näst intill.
Av reflexen så tog mina fötter mig till och stannade vid Risenta- och hälsohyllorna butiken hade att erbjuda.

Naturella cashewnötter, russin, gojibär, torkade bärblandningar, sojamjöl...

Jag visste var den "förbjudna" hyllan stod och ändå så hade jag samtidigt vandrat dit.
Jag läste vad det stod på nästan var och varenda förpackning, ifall det inte var någonting som jag inte kände till.
Så påläst som jag själv var så var det ingenting nytt.
Mina gissningar på energiinnehåll, de stämde nästan korrekt.

Egentligen så kan man ju fråga sig själv.
Vad gjorde jag där?
Var jag så "svag" att jag inte kunde motstå det hela?
Att helt enkelt bara stå där, sniffandes på de olika, färgglada förpackningarna för att få en gnutta känn av nostalgi?
Vad handlade det om egentligen?

Lägga ett öppet paket med cigaretter framför en som varit "ren" i två veckor.
Vifta med en påse framför en narkoman.
Som om jag åt med mina bara ögon.

Jag betraktade det som jag inte fick eller kunde ha.



Sekunden jag tryckte mig igenom den tunga och nedklottrade glasdörren, så såg jag Sofia kommandes på håll.
Hon var glad som alltid med ett leende på läpparna och efter sushin så vandrade vi till fots mot Götgatan eftersom att Hornsgatans hälsokoster var söndagsstängda.

"Vad är det du ska handla egentligen?"

"Måste handla kokosflarn"

"Varför handlar du det bara inte i Hötorgshallen i så fall? Är det inte billigare där?"

Hon ryckte lättsamt på axlarna och log.
"Nej, det brukar vara bra priser i hälsokosten med"

---

"Ooh"

"Vad då"

"Det... var runt fem månader sedan jag var i Hötorgshallen"

"Var det?"

"Mm"

Jag behövde inte lukta på förpackningarna och paketen.
Det behövdes bara en ingång till lukten i en hälsokost, till och med en koncentration.
Alla de saker och ting som jag bara ville räcka ut mina händer för att ta emot.
Jag kunde inte hålla det inne längre.

"Du, Sofia..."

"Mm"

"Vad är det du tar de där aloe vera-shotsen för?"

"Umm... för att få ett välbefinnande"

Hon sade just de orden jag både och ville höra.
Välbefinnande.
Jag ville må bra av mat, jag ville kunna äta med ett rent samvete, till skillnad från Nutellan, och Start!en jag var tvungen att pressa ned för min hals för att lära mig äta av allting.

---

"Vad tyckte du om yogan då?"

"Mm, tycker mer om ashtangayogan"

"Varför då? Jag tyckte att det var skönt"

"Därför att det här handlade om en ren uthållighet. Jag är inte en uthållighetsmänniska"



Stämmer, jag är inte det.
Det är därför det gör mig gradvis räddare för var dag.
Hur länge kan jag mer stå ut med det här?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0