Att skratta med, att skratta åt
"Du, jag pratade med B(en behandlare) om hur du sade att jag tyckte att jag skulle skriva boken "Ät allt, ät skit" och hon hade ingenting emot att skriva ett par kapitel i den~"
("-För guds skull, Victoria!
Du är redan nära till gråt av pannkakan, du kan inte sitta och tappa masken nu!")
("-För guds skull, Victoria!
Du är redan nära till gråt av pannkakan, du kan inte sitta och tappa masken nu!")
Så här var det. Alla andra patienter hade ätit klart och jag satt ensam kvar där med min pannkaka under nutritionistens uppsyn.
Jag ville inte ha den fördömda pannkakan.
Och nu drog han till försök att lätta upp stämningen i rummet.
Min behandlare kom in i rummet och fyllde på med kaffe innan hon ställde sig vid sidan av.
"Och jag tror att jag själv kommer att skriva en bok. Gissa namnet.
"De fantastiska bären"~"
"De fantastiska bären"~"
Och jag nästan spottade ut maten av ett enda stort skratt.
("Attans er!!"), här var jag ju tvungen att försöka pressa ned en tallrik med pannkakorna som återstod.
"A-alltid att ni ska fästa er vid de jävla bären...!
Om det inte är gojibär, ja ta mig fan, då är det macadamianötterna som gäller!"
Om det inte är gojibär, ja ta mig fan, då är det macadamianötterna som gäller!"
De garvade och jag med dem.
På något sätt så kändes det en aning komiskt.
Som om jag skrattade, med dem, åt mig.
Var jag så otroligt konstig?
"Host*, som jag säger, det är faktiskt inte så ovanligt med superbär"
"-S-superbär!"
-Aahahaha-
"Superbär, vilket ord!"
"D-det heter faktiskt så...! Och det är inte som om ingen hört talas om dem.
De säljer sådana bär på Hemköp,
Bravos nya Friscus-juice med acreolabär
- och gissa vad.
På vägen hem från bussen då jag gick förbi ICA och de hade reklamplakat
- gissa vad de hade då.
Gott och blandat, Gott och blandat surt, Gott och blandat skum, Gott och blandat salt...,
och Gott och blandat superfrutti!"
"Superfrutti!", de skrattade så att de nästan grät.
"Så som nu ser, jag var inte exakt ensam om att äta nyttigt"
"Ååhh! Åhå! Jag kom på det, titeln!
"Ät superbär, bli superundernärd!""
"-S-superbär!"
-Aahahaha-
"Superbär, vilket ord!"
"D-det heter faktiskt så...! Och det är inte som om ingen hört talas om dem.
De säljer sådana bär på Hemköp,
Bravos nya Friscus-juice med acreolabär
- och gissa vad.
På vägen hem från bussen då jag gick förbi ICA och de hade reklamplakat
- gissa vad de hade då.
Gott och blandat, Gott och blandat surt, Gott och blandat skum, Gott och blandat salt...,
och Gott och blandat superfrutti!"
"Superfrutti!", de skrattade så att de nästan grät.
"Så som nu ser, jag var inte exakt ensam om att äta nyttigt"
"Ååhh! Åhå! Jag kom på det, titeln!
"Ät superbär, bli superundernärd!""
Fastän jag inombords kände mig något hesistant mot deras åsikter,
så kunde jag inte hålla det inne. Skrattet.
Handlade det om att jag definitivt behövt ett gott skratt nu på sistone,
eller var det att faktiskt jag fann mig själv vriden?
Som vad höll jag på med egentligen.
Drev jag omedvetet med mig själv?
Om det som jag egentligen fann som det rätta sättet?
Var jag så ofantligt patetisk?
Själv minns jag vad jag förr skrev vid ett tillfälle.
"Jag vet att det inte är normalt, men".
"Jag vet att det inte är normalt, men".
Kommentarer
Trackback
