Någonting simpelt, någonting helvetiskt
Jag var inte smal, jag visste det.
Jag ville inte ha någonting, lägga till någonting, utan bara låta allting tyna bort inom en kort tid.
Kunde det inte vara så simpelt?
Kunde inte livets hörn vara någonting som serverades på ett silverfat så fort jag knäppte till med fingret(okej, inte att jag någonsin kunnat knäppa dem, men)?
"Inte" var ordet.
Inte.
Hundra gram. Av helvete.
Kanske reste jag mig upp och vandrade uppför trappan för att hämta min våg.
Men jag sade inte ett ord.
I det fallet så skulle det bara hoppa ut ett gnatande och barnsligt motargument mitt ur intet.
"Jag vill inte ha", "Jag vägrar", "Det här kan dra åt helvete!".
Vad var vidrigt, vad var inte,
skulle jag ta den med någon nöt inuti eller prova någonting nytt?
För guds skull, det var hundra gram lösgodis det handlade om!
Syftet var inte som om jag funderade över vilken
självmordsmetod som var allra mest harmonisk,
utan det handlade om lördagsgodis.
Lösgodis, som en del proppades i sig på bion, andra medan de satt på bussen.
Sitta och gråta när jag blir tillsagd att ta det första godisbiten.
Skrika att jag inte vill ha och dröja i kanske 25 minuter tills jag ens tar upp en.
Jag ville inte ha någonting, lägga till någonting, utan bara låta allting tyna bort inom en kort tid.
Kunde det inte vara så simpelt?
Kunde inte livets hörn vara någonting som serverades på ett silverfat så fort jag knäppte till med fingret(okej, inte att jag någonsin kunnat knäppa dem, men)?
"Inte" var ordet.
Inte.
"Är det inte dags att du väger upp ditt lösgodis nu, Victoria?"
Hundra gram. Av helvete.
Kanske reste jag mig upp och vandrade uppför trappan för att hämta min våg.
Men jag sade inte ett ord.
I det fallet så skulle det bara hoppa ut ett gnatande och barnsligt motargument mitt ur intet.
"Jag vill inte ha", "Jag vägrar", "Det här kan dra åt helvete!".
"Hur går det, är du inte klar än?
"J-jag vet inte...! Vet inte vad jag ska välja..."
"J-jag vet inte...! Vet inte vad jag ska välja..."
Vad var vidrigt, vad var inte,
skulle jag ta den med någon nöt inuti eller prova någonting nytt?
För guds skull, det var hundra gram lösgodis det handlade om!
Syftet var inte som om jag funderade över vilken
självmordsmetod som var allra mest harmonisk,
utan det handlade om lördagsgodis.
Lösgodis, som en del proppades i sig på bion, andra medan de satt på bussen.
Sitta och gråta när jag blir tillsagd att ta det första godisbiten.
Skrika att jag inte vill ha och dröja i kanske 25 minuter tills jag ens tar upp en.
"Jag vill inte bli fulare...!", "Jag vill inte bli mer övergödd!"
Att ta strax över en timme på mig att äta hundra gram.
Vad är ens roligt med det?
Är du nöjd med dig själv?
Vad är ens roligt med det?
Är du nöjd med dig själv?
Kommentarer
Postat av: Malin
exakt vad är det som är så glorifierat med att vara SMAL? vad är det man vill uppnå egentligen?
för vad sjutton; SÅ jävla snyggt är det väl inte?
MEN; jag förstår att det måste ha gjort ont, som attan, att få höra den kommentaren. Jag önskar att jag kunde skriva "du är fin, du är smal, du är snygg som du är" (vilket jag är säker på att du är) men det kan jag inte, eftersom att jag aldrig sett dig i verkligheten.
Trackback
