Ett leende

"Det är så roligt att se att du börjat måla igen, Victoria",

Jag såg upp och lade märke till mamma som hade lutat sig utöver vardagsrummet där jag satt.
Hon satte sig ned i soffan bredvid och drog en rofylld suck och log.
Det kändes värmande att jag inte alltid behövde känna mig som en tyngd för henne.

Kanske syntes det inte ifrån utsidan, men lite grann log jag nog.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0