Himmel och helvete
Har ni någon gång kännt att ni förmodligen tagit er alltför långt ut på isen?
Att ni troligen gjort ett fullkomligt fel beslut?
Forsar och mängder av folk som strömmade in från pendeln.
Hög bodypump-musik som ekade längs hela lokalen.
Mina fötter hade lett mig till årets hälsomässa i Älvsjö.
Det kanske ändå inte var världens lysnade förslag för en ätstörd person att finna sig själv på ultimatet för Sveriges hälsomaniker.
Antagligen inte.
Att först av allting komma med förslaget att
"Jag kan åka själv~!",
hur sinnrikt skulle det ha låtit egentligen?
I så fall lika gärna
"Jag drar iväg för att uppdatera mig vad som är nytt i hälsokostsimperiet".
("Måste fråga, måste fråga..."), jag ville verkligen dit och göra någonting annorlunda.
Men folk var upptagna.
Sofia(systern), som redan var en hälsofantast med sin aloe vera-shots morgon och kväll med mera, hon hade en tenta i morgon.
Hon var upptagen nog. Och jobbade under eftermiddagen.
Hon godtog mitt förslag och egentligen så hade jag inte förväntat mig det hela.
Toksäker var jag att hon skulle ha tagit upp med att det skulle ha varit alltför mycket hälsokost där.
För guds skull, jag var inte tillåten att gå ned till Hötorgshallen och nu fick jag åka till en hälsomässa!
Jag kunde inte tro det. Alls.
Jag ilade iväg till tåget.
Och själv så var jag faktiskt medveten om det faktumet.
Det stämde verkligen.
Jag hade bättrat mig på det sättet till skillnad från förr.
För kanske drygt ett halvår sedan så brukade jag ständigt gräma över att det inte hände saker och ting.
När det kommit något slags förslag... så hade jag tackat nej.
Inte nu längre, nu tog jag emot nya saker med utsträckta armar.
Förbi folket på Tekniska Högskolans station, så travade jag förbi med lätta steg, svävade förbi.
Bara tanken av att någonting blivit bättre den senaste tiden, den gjorde mig glad.
Sigur Rós låt "Gobbledigook" inuti mina öron gjorde det bättre.
Medan jag såg det positiva i vissa saker, så växte det en annan slags oro inombords, ju närmare jag kom mitt mål.
Jag hade klart bestämt mig att jag skulle dit, fast samtidigt... så var jag på ett eller ett annat sätt medveten om att jag skulle möta ett par hinder.
Hälsokost, hälsokost, hälsokost.
Förmodligen så skulle jag möta den och inte få röra den.
"Ingenting utanför mitt matschema" var det som gällde.
Men jag fick lov att behärska mig och drog ett djupt andetag då jag väl kommit igenom biljettkassorna.
Jag var här.
Trots att jag skulle se på allting och var intresserad av allt, så såg jag hela tiden mig omkring för att se ifall jag nått hälsokost-avdelningen.
Så snabbt alltså. Så snabbt tog det för mig att falla ned i gropen än en gång.
Längt bort i det högra hörnet dansade de aerobics till Thriller.
Först gick man förbi zonterapiplattor, träningskläder... och sedan så såg jag ett stånd med torkad frukt som jag travade emot.
Ingenting nytt, det ena och andra hade jag sett - vart fanns det nya??
Och så såg jag då jag vände mig om Anna Skipper som lagade mat live.
Jag höll nästan på att tappa fattningen så komiskt som det var.
Så fort hon ens öppnade sin mun, så kom det någonting som min nutritionist var anit emot.
De började vandra runt med provsmakningsbrickor och folket svärmades omkring som arga bin.
De ville ha, banne mig skulle de ta.
Plötsligt så höll en sin bricka rakt framför bröstet på mig.
Gojibär, acaijuice, vetegräs - allting för en gratis provsmakning!
Vissa av sakerna hade jag aldrig ens provat på ännu, fastän jag velat det.
För varje gång som de frågade ifall jag inte vill prova, och räckte fram en liten plastmugg, så kunde de lika gärna ha huggit mig i bröstet.
Det gjorde ont i min själ, det var olidligt.
Jag skrek inombords av både ilska och desperation.
De erbjöd mig mina slags droger, som jag sedan var tvungen att tacka nej till och det plågade mig som aldrig förr.
Det tog all min energi att jag knappt visste vart jag skulle ta mig vägen.
Det här var värre än Hötorgshallen, klart värre...
även fast jag hade roligt där annars.
Allting handlade ju inte om mat heller.
Trots att hälsokostavdelningen var i salens allra mitt, så försökte jag vända mig bort därifrån.
Jag handlade en spikkudde åt mig själv, en huvudmassör åt pappa i julklapp, ekologiska hudprodukter...
[Bekämt, eller hur]
Att ni troligen gjort ett fullkomligt fel beslut?
Forsar och mängder av folk som strömmade in från pendeln.
Hög bodypump-musik som ekade längs hela lokalen.
Mina fötter hade lett mig till årets hälsomässa i Älvsjö.
("Aah...haha...")
---
---
[Tidigare under dagen, i söndags]
---
---
[Tidigare under dagen, i söndags]
Det kanske ändå inte var världens lysnade förslag för en ätstörd person att finna sig själv på ultimatet för Sveriges hälsomaniker.
Antagligen inte.
Att först av allting komma med förslaget att
"Jag kan åka själv~!",
hur sinnrikt skulle det ha låtit egentligen?
I så fall lika gärna
"Jag drar iväg för att uppdatera mig vad som är nytt i hälsokostsimperiet".
("Måste fråga, måste fråga..."), jag ville verkligen dit och göra någonting annorlunda.
Men folk var upptagna.
Sofia(systern), som redan var en hälsofantast med sin aloe vera-shots morgon och kväll med mera, hon hade en tenta i morgon.
Jag fällde ihop mobilen och lade märke till mamma som satt inne i sina studier i vardagsrummet.
("Here it goes~")
"Um, mamma...?"
"Vad"
"Um, mamma...?"
"Vad"
"Jo, det är hälsomässan nu i helgen... och det är inte att jag frågade dig först eftersom att du är upptagen"
Hon var upptagen nog. Och jobbade under eftermiddagen.
"Men jag kan ju lika gärna åka dit själv! Att äta sushi till lunch med Sofia innan, det borde hon hinna med iallafall~"
Hon godtog mitt förslag och egentligen så hade jag inte förväntat mig det hela.
Toksäker var jag att hon skulle ha tagit upp med att det skulle ha varit alltför mycket hälsokost där.
För guds skull, jag var inte tillåten att gå ned till Hötorgshallen och nu fick jag åka till en hälsomässa!
Jag kunde inte tro det. Alls.
"Vad bra att du har börjat försöka att hitta olika slags sysselsättningar, Victoria"
"Nnhnn"
Jag ilade iväg till tåget.
Och själv så var jag faktiskt medveten om det faktumet.
Det stämde verkligen.
Jag hade bättrat mig på det sättet till skillnad från förr.
För kanske drygt ett halvår sedan så brukade jag ständigt gräma över att det inte hände saker och ting.
När det kommit något slags förslag... så hade jag tackat nej.
Inte nu längre, nu tog jag emot nya saker med utsträckta armar.
"Fruängen 3min..."
Förbi folket på Tekniska Högskolans station, så travade jag förbi med lätta steg, svävade förbi.
Bara tanken av att någonting blivit bättre den senaste tiden, den gjorde mig glad.
Sigur Rós låt "Gobbledigook" inuti mina öron gjorde det bättre.
Medan jag såg det positiva i vissa saker, så växte det en annan slags oro inombords, ju närmare jag kom mitt mål.
Jag hade klart bestämt mig att jag skulle dit, fast samtidigt... så var jag på ett eller ett annat sätt medveten om att jag skulle möta ett par hinder.
Hälsokost, hälsokost, hälsokost.
Förmodligen så skulle jag möta den och inte få röra den.
"Ingenting utanför mitt matschema" var det som gällde.
Men jag fick lov att behärska mig och drog ett djupt andetag då jag väl kommit igenom biljettkassorna.
Jag var här.
Trots att jag skulle se på allting och var intresserad av allt, så såg jag hela tiden mig omkring för att se ifall jag nått hälsokost-avdelningen.
Så snabbt alltså. Så snabbt tog det för mig att falla ned i gropen än en gång.
Längt bort i det högra hörnet dansade de aerobics till Thriller.
Först gick man förbi zonterapiplattor, träningskläder... och sedan så såg jag ett stånd med torkad frukt som jag travade emot.
Ingenting nytt, det ena och andra hade jag sett - vart fanns det nya??
Och så såg jag då jag vände mig om Anna Skipper som lagade mat live.
("Heh, det här skulle ju nutritionisten på kliniken ha sett...!")
Anna Skipper stod där framme.
[1 poäng]
Hon höll i och viftade med vegetariska korv-förpackningar.
[2 poäng]
"Som ni ser, så är det här alltså en minestrone HLET utan någon pasta som helst!"
[3 poäng]
Anna Skipper stod där framme.
[1 poäng]
Hon höll i och viftade med vegetariska korv-förpackningar.
[2 poäng]
"Som ni ser, så är det här alltså en minestrone HLET utan någon pasta som helst!"
[3 poäng]
Jag höll nästan på att tappa fattningen så komiskt som det var.
Så fort hon ens öppnade sin mun, så kom det någonting som min nutritionist var anit emot.
De började vandra runt med provsmakningsbrickor och folket svärmades omkring som arga bin.
De ville ha, banne mig skulle de ta.
Plötsligt så höll en sin bricka rakt framför bröstet på mig.
"Vill du prova?"
"N-nej, jag behöver inte..."
("Helvete...!)
"-Men jag vill iallafall ha!!", och de roffade sig framför.
"N-nej, jag behöver inte..."
("Helvete...!)
"-Men jag vill iallafall ha!!", och de roffade sig framför.
Gojibär, acaijuice, vetegräs - allting för en gratis provsmakning!
Vissa av sakerna hade jag aldrig ens provat på ännu, fastän jag velat det.
För varje gång som de frågade ifall jag inte vill prova, och räckte fram en liten plastmugg, så kunde de lika gärna ha huggit mig i bröstet.
Det gjorde ont i min själ, det var olidligt.
Jag skrek inombords av både ilska och desperation.
De erbjöd mig mina slags droger, som jag sedan var tvungen att tacka nej till och det plågade mig som aldrig förr.
Det tog all min energi att jag knappt visste vart jag skulle ta mig vägen.
Det här var värre än Hötorgshallen, klart värre...
även fast jag hade roligt där annars.
Allting handlade ju inte om mat heller.
Trots att hälsokostavdelningen var i salens allra mitt, så försökte jag vända mig bort därifrån.
Jag handlade en spikkudde åt mig själv, en huvudmassör åt pappa i julklapp, ekologiska hudprodukter...
[Bekämt, eller hur]
Det var en annorlunda och speciell upplevelse, verkligen...
ändå så fick jag anstränga mig för att inte somna på Roslagsbanan på vägen hem.
Jag var utmattad.
ändå så fick jag anstränga mig för att inte somna på Roslagsbanan på vägen hem.
Jag var utmattad.
Kommentarer
Postat av: inte drabbad
Heej,
nej jag vet men egentligen tror jag bara att det handlar om vanor och gamla mönster. Jag ska verkligen testa gröt. Tror att jag bara måste bestämma mig för att ta en portion och sedan lämna köket... Hoppas att du får en bra vecka iallafall :)
Åh spikmattor - det är lite sådär obehagligt äckligt!
Trackback
