pigment

---

2009-02-22


Än en gång en sen uppdatering, men troligen på grund av en rusch(det var det).
I onsdags så var det iallafall K:s sista dag så jag kikade förbi en kortis för att krama hej innan jag blev ivägscasad PGA att hon var upptagaen.
Berättade iallafall om att det visade 54 och för att göra saken ännu bättre 52 slag per minut när vi var tvungna att kolla inför ätstörningskliniksansökan. Great, just great.

Och för att ha en ännu finare avslutning vägde jag förstås 3- den här gången, alltså mindre. Jaja, kan ju säga att jag vant mig med att folk jag för en gångs skull fäster mig vid lämnar mig... men det gör ändå ont.
Handlederna är alldeles krispiga, handlederna torra att de till och med luckrat upp, vilket aldrig hänt(lotionen?).

Lät lite overkligt dock när jag hörde att S(en i klassen) vägde 4- kilo. Men hon är ju en kort spinkis, bara en byst, hur är det ens möjligt?
Väger jag nästan 10 kilo mindre än henne, mer än en femtedel?
Mina ögon bara slog ännu vitt öppna när jag läste på Mikkas blogg(japp, jag läser blogg) hur hon skrev ungefär "Det finns bara två vägar i en ätstörning - Att äta eller döden.
Kroppen kommer att ta stopp och sluta fungera på en punkt".

Jag blev rädd, men samtidigt motiverad?
Känns på något sätt som om min kropp nått en målpunkt.
Kunde idag till exempel märka hur mitt hår var krispigt, oglanslöst, torra händer igen och mina leder i ärmarna, samt höger sida av bröstet känns alldeles ömt.
För att inte tala om att mitt ansikte ser slitet ut, med småsmå rynkor runt munnen, gullefjun och håret till matchande.

Jag är ett lik. Ett vrak. Trots att inga av "mina" böcker är på bokrean, vill jag verkligen ha dem så mycket, men pengar osv... åkte till ICA-Stop med mamma efter Täbban(Täby centrum) och misslyckade sommarjobbsansökningar = sent mellanmål vid strax efter 4.

Jovisst, jag åt av matlådan efter Sofias curryrisröra med kyckling(STOR!) + kokta morötter till lunch och kände mig duktig, att jag ätit gott för både kropp och själ, men snacka om att min energi försvann i timmarna i Täbban... så hungrig att man stressade i sig mellanmålet som mest blev frukt förutom smörgås PGA stress
=> magen i kaos => liten middag
= Dåligt inför mamma!!

Jaja, jag försöker bättra mig trots stressmage med mera, ska till exempel fixa hummus, försöka mig på "bovetefrallor" och sånt nu när jag har en aning tid trots mycket plugg ändå.
Känner ibland frid till och med.

Nästan varje sportlovsdag är fyllde med både studier, storkok/bak och umgänge.
Ska äta sushi med Sofia på fredag, hälsa på systern i stan och kanske träffa E? Tänk vad lite tid kan göra en så stor skillnad!
Har upptäckt ett litet beroende a macadamianötter, samt provat på avokado och makrill i tomatsås!
Jag ska äta bra saker nu!

---

Jag tvekar om att det inte finns gravt underviktiga och undernärda människor
som hyser någon som alls oro över svårigheterna som kommer längs det hela.
Att känna hur kroppen försvagats och försämrats jämfört med förr.
Att innerst inne vara medveten om att ens kropp långsamt förtärs...