Känslor
"Finns det någonting annat som han har gjort mot dig? Någonting fysiskt, eller?"
Jag ville varken prata, inte heller tänka på det.
Avskydde det pågående samtalsämnet av hela mitt hjärta.
"Annars... så är det väl mer ord.
Ord... att det faktiskt verkar som om det går i mina gener. Vi blir inte bara arga, vi blir tokförbannade"
Ord... att det faktiskt verkar som om det går i mina gener. Vi blir inte bara arga, vi blir tokförbannade"
Att jag hade en egg emot min pappa, det var alla medvetna om.
Jag hade haft det i många ord och för det mesta så blev det jag som fick ta konsekvenserna, bli det svarta fåret.
Inte eftersträvade jag själv efter att vara "outsidern" där hemma.
De skulle alltid ta hans sida, alltid skulle jag ha fel.
Och det gjorde ont...
"Det är ju som då han skulle iväg på sin affärsresa och ropade hej till allihopa på håll innan han drog. Jag råkade stå i badrummet med tandborsten inuti min mun, så det blev ett "Hmmhnn...".
Och då jag precis borstat klart och satt mig ned på min skrivbordsstol, så... slog min storebror, som var hemma för sommaren, in min sovrumsdörr. Skriker.
"Vad fan är det du håller på med...?!! Vad?! Han är fan din pappa! Du är så jävla dum i huvudet...!!"
"M-men jag ropade hej då till honom...! Jag råkade bara ha tandborsten inuti min mun-"
"-Bullshit!!""
Och då jag precis borstat klart och satt mig ned på min skrivbordsstol, så... slog min storebror, som var hemma för sommaren, in min sovrumsdörr. Skriker.
"Vad fan är det du håller på med...?!! Vad?! Han är fan din pappa! Du är så jävla dum i huvudet...!!"
"M-men jag ropade hej då till honom...! Jag råkade bara ha tandborsten inuti min mun-"
"-Bullshit!!""
Tårarna rann.
Jag hatade det... jag hatade att det alltid skulle kännas som om jag var den som var, hade fel.
Jag ville inte vara det svarta fåret.
"Och så då jag skulle iväg till yogan igår och gjorde i ordning de två schemalagda chokladbitarna som jag skulle ha efter träningen, så var det tidspress.
Jag var stressad och helt utan att jag visste det, så stod pappa på andra sidan av skärbrädan...
"Får jag ta någon choklad, eller?"
"-Nej...!!", skrek jag mitt ur allting.
Jag var så stressad, skulle inte ha tiden att göra iordning och skära några nya chokladrutor.
Så det var en reflex eftersom att han tagit saker som varit mina förr.
I hans öron lät det som om jag sade "Rör det inte", medan det bara var ett "nej".
Då han sedan gått ut och jag med skulle strax därefter, så kom mamma och frågade vad det var med mig.
Jag sade att det var en reflex, att jag var stressad.
Jag kunde inte kontollera min ton i rösten och det var inte exakt som jag hade fem sekunders betänketid...
Jag var stressad och helt utan att jag visste det, så stod pappa på andra sidan av skärbrädan...
"Får jag ta någon choklad, eller?"
"-Nej...!!", skrek jag mitt ur allting.
Jag var så stressad, skulle inte ha tiden att göra iordning och skära några nya chokladrutor.
Så det var en reflex eftersom att han tagit saker som varit mina förr.
I hans öron lät det som om jag sade "Rör det inte", medan det bara var ett "nej".
Då han sedan gått ut och jag med skulle strax därefter, så kom mamma och frågade vad det var med mig.
Jag sade att det var en reflex, att jag var stressad.
Jag kunde inte kontollera min ton i rösten och det var inte exakt som jag hade fem sekunders betänketid...
"Jag tror dig inte", sade hon, hur jag än förklarade det.
"Du skulle inte ha låtit likadan ifall det var jag som frågade".
"Du skulle inte ha låtit likadan ifall det var jag som frågade".
Det kändes så hårt att hon inte trodde mig då jag verkligen var ärlig.
Jag kunde inte kontrollera min röst, jag har haft sådana reflexer emot honom i så många år...!"
Jag kunde inte kontrollera min röst, jag har haft sådana reflexer emot honom i så många år...!"
"Och det har blivit invant"
Inombords så var jag troligen medveten om det, fast ändå så kändes de orden så blottande.
"Det är som de där frågorna om ens självbild på de där enkäterna.
Jag känner mig verkligen som en dålig person...så dålig... jag hatar mig själv...!"
Känslor har tendensen att strömma, svämma över.
Vissa tider rinner de över att de slår en hårt i grunden.
Istället för att ha varit noll, likgiltig, en grund på botten,
så ska alltid mina darra längs kanten.
Ge en knuff och det välter.
Det får mig att vilja skrika.
Jag känner mig verkligen som en dålig person...så dålig... jag hatar mig själv...!"
Känslor har tendensen att strömma, svämma över.
Vissa tider rinner de över att de slår en hårt i grunden.
Istället för att ha varit noll, likgiltig, en grund på botten,
så ska alltid mina darra längs kanten.
Ge en knuff och det välter.
Det får mig att vilja skrika.
Kommentarer
Postat av: Haedil *HUMOR BLOGG*
sweet :))
Trackback
