En sann och positiv människa

"Vet du hur många gånger du sagt någonting positivt sedan vi började ha våra samtal?"

("Ooh, shit...")
"..."

"Nå?"

"...",
min blick dalade snett nedåt åt den högra sidan.
Det här var nog troligen inte någonting så bra längs tonen hon satt på sina ord.

"ALDRIG. Aldrig har du sagt någonting positivt vad jag vet.
Du...-"

"-Jag ska inte behöva fråga dig om någonting positivt,
det borde du själv vara kapabel att säga"

"Det är inte alltid så lätt om jag mår som skit..."

"Du pratar med de omkring dig har jag sett.
Enkelt ser det dessutom ut som.
Kan du förklara det?"

"Ja, men där har jag ju ständigt på mig min mask.
Jag trodde att jag skulle kunna vara mig själv här"

"Och varför masken?"

"Därför, därför... att jag inte vill att"

"Vet du vad jag tror?
Jag tror att du är rädd, du är rädd för att må bra.
Du har ett ständigt tvång att må dåligt"

Någonting fick mig att tro att jag fått ett antal pilar i min rygg.
Hur i fasen kunde en människa vara så otroligt pricksäker med sina ord?


Jag kunde inte gå runt och blotta allting som mina tankar var riktade mot.

Då jag troligen varit kolsvart av mina känslor.
Inte haft ögon för att jag inte velat se mig själv i spegeln.
Haft så otroligt mycket att visa att folk kanske blivit skärrade.

Jag fick det inte, nej.
Även fast bara en ögonkontakt kunde vara så ansträngande vid vissa tillfällen,
så skulle jag ständigt le.
Vara underhållande.
Vara den som lockade till sig folks umgänge.

Alla mina krav hade stigit mig över huvudet allt för länge sedan.
Jag kunde aldrig någonsin släppa kontrollen och koppla loss.


"Du har ett ständigt tvång att må dåligt"

Jag öppnade mina ögon och såg upp på personen framför mina ögon.
Samtidigt som hennes ord om mig varit hårda, likaså realistiska...,
så möttes de alla vid någon punkt och stämde ihop.

Hade jag ett tvång att må dåligt?
Vem vet, kanske det - men samtidigt av en orsak.
Min rädsla för att folk skulle se mig som en lycklig person som njöt av livet till fullo,
då jag egentligen inte var en sådan.
Vem vet, kanske skulle jag aldrig komma till den tidspunkt då jag mådde bra
- men om, så skulle jag släppa det.


Under det nya året... så vill jag vara en sann, positiv människa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0