pigment

Den här låten... har en sådan impakt på mig, och alltid.
Musiken i sig är så mäktig att på något sätt...
att jag inte kan vara arg med den, ekande i mina öron.

Ingenting kan vara fult, ingenting kan vara vidrigt.
Allting kan antingen bara vara vackert eller känslosamt till den punkt att jag gråter.

Då jag känner mig chanslös eller bara värdelös, så ger den mig alltid kraften att resa mig upp.
Det är okej att gråta, det är någonting mänskligt.
Någonstans behöver en människa få ur sig någonting av det svarta förr eller senare.

Jag är inte blyg,
jag erkänner att jag aldrig kan hålla tårarna inne då jag ser den här musikvideon.
Jag rent ut sagt gråter och bölar högt.
Den ger alltid mig hoppet att inte hålla tillbaka vad jag känner.